Alla Hjärtans Dag

Jaha, så var det då dags igen för denna den tramsigaste av alla fåniga påhittedagar. Varje år får jag en akut lust att skrika högt på närmaste torg, och framför allt att förbjuda all blomsterförsäljning till minderåriga. Och nej, detta är inte för att jag är en stackars singel som inte kommer få så mycket som en kaktus i morgon, jag har inte gillat dagen när jag haft partner heller. Och varför då denna intensiva motvilja? Jo, av flera skäl. Den första är den enklaste: Om min partner, min familj och mina vänner inte kan säga att de älskar mig de andra 364 dagarna på året då kan de gott hålla tyst om det 14 februari också. Jag vill inte ha rosor för att handeln vill att jag ska få rosor. Förresten vill jag inte ha rosor alls, jag vill ha tulpaner, men det är ett annat kapitel.

Visst kan man säga att detta gäller om många helgdagar, vi firar ju mer köpenskapens jul än den kristna, men Alla hjärtans dag är faktiskt något helt annat för mig, kanske för att jag trots allt firar kristen jul och kristen påsk (med alla icke-kristna attribut förstås...) Alla hjärtans dag firades knappt alls för 10 år sedan, för 20 år sedan var det på sin höjd en eller annan äkta make som köpte en liten blomsterruska till frun. I dag köps det nallar, godishjärtan, blommor och krafs för stora belopp av varenda liten unge. Det är en ganska smart marknad.

Så är det just det där med varenda liten unge... I skolorna säljs rosor ofta av elevråden och delas ut på skoltid (arma allergiker förresten). I en skola som säger sig arbeta mot mobbning och för alla elevers lika värde. Men man kan gladeligen uppmuntra en osed som så tydligt visar vem i klassen som är populär och vem som inte alls duger. Och jag tror inte alls vissa skolors små försök att stoppa utdelning i klassrummen hjälper - den elev som inte kan komma på ett sätt att markera att h*n minsann fick nittioelva rosor är så pass korkad att den inte ens hittar skolan...
Jag kan komma på ett dussin vackra knep för att riktigt markera att den impopuläre verkligen är så utanför som h*n tror, där det _snällaste_ är att skrika ut att "Du fick inga blommor, din idiot".

Jag är för alla sätt att fira. I vår familj firar vi namnsdagar, födelsedagar, familjedag (då jag fick Trollet i famnen), barnbeskedsdag, ankomstdag till Sverige, dopdagar och litet annat trevligt. Vore jag gift skulle självklart förlovningsdag och bröllopsdag firas. Och visst firar vi jul, påsk, pingst, 1:a maj, nyår, Lucia... Fester är skoj, viktigt och bra. Men dessa dagar är VÅRA. Det är vi som fyller och heter och får varandra. Jul, nyår, påsk mm firar vi för att vi är del av en större tradition, av den kristna världen, oavsett om vi har en gudstro eller ej. Men varför firar vi 14 februari? För att blomsterhandlarna vill sälja rosor och varuhusen choklad. Det är inte min typ av firande.

Bodde jag i Saudiarabien vore det en helt annan sak:När de officiella myndigheterna förbjuder försäljning av allt rött för att det inte passar sig - då _ska_ dagen firas.

Sådan mor, sådan dotter!

Kvällskonversation i trollfamiljen:
Trollet: Mamma, vet du...
Trollmor: Vänta litet, inte precis nu
Trollet: MAMMA, i dag på dagis...
Trollmor: Inte nu, Trollet. Du _kan_ inte prata när jag borstar dina tänder.
Trollet: Men mamma, jag ÄLSKAR att prata!

Grönt är gott!

Det där med grönsaker ska ju vara ett evigt trassel i barnfamiljer. Barn gillar inte grönsaker är det eviga utropet, och som så mycket annat är det påståendet rätt självuppfyllande, har jag kommit på. Jag gillar själv det mesta i grönsaksväg, så det kändes från början rätt naturligt att Trollet skulle äta som jag. Men när min basvara tomat föll bort pga överkänslighet tappade jag fantasin. Jag upptäckte nämligen att nittio procent av mina grönsaker serverades i grytor, röror och annat hopgyttrat, där en gnutta tomat eller chilipulver eller annat rött var avgörande för smaken. Så under en period tyckte även jag att det där med grönsaker var rätt tradigt - ärter och majs blev det mest...

Men så kom jag på det lilla knepet, som jag gärna delar med mig av. Ja, eller knepen då. Som i alla fall har funkat himla bra för oss.

1) Utnyttja barnets hunger.
När är de flesta barn hungriga? När maten lagas och det är minst 20 minuter tills den är klar. Så precis när jag satt på potatisen skrapar jag en morot eller skivar ett päron (frukt är också bra) och lägger i en skål som placeras på trollvänlig plats. Då försvinner innehållet på nolltid. Dessutom minskas gnället och tjatet, vilket är rätt skönt för en mamma... Annat gott är blomkål, ärter, minimajs. Och nej, det påverkar inte aptiten vid måltiden, snarare tvärtom, eftersom barnet är lugnare och nöjdare äter det oftast bättre.

2) Koka inte sönder grönsakerna!
Frysta grönsaker är guld värt, men poängen med dem är att de redan är färdiglagade! Ärter och majs behöver inte koka alls, det räcker med att koka upp vatten i vattenkokaren, hälla över grönsakerna och låta stå i ett par minuter. Morötter, blomkål och broccoli kokas upp, sedan tar man grytan av spisen, låter stå någon minut och häller sedan av. Ungar gillar den fasta konsistensen mycket bättre än grönsaksmoset.

3) Grönsaker till maten kan vara jobbigt och tråkigt.
Här finns nu kött, potatis, sås. Varmt och gott. Varför ska jag då pilla med grönsaker, tycks Trollet mena, och många ungar med henne. Servera frukt och grönt dels när maten lagas, dels som mellanmål, då har barnet mycket mer ro att äta det gröna. Och servera i bitar - ett helt äpple är JÄTTESTORT för en treåring, i bitar slinker det ofta ner ett äpple, ett halvt päron och några skivor banan.

4) Ta inte för givet att du vet vad barn gillar.
Ok, du älskade morot som barn och brorsan åt bara gurka, men ditt barn kanske älskar blomkål, broccoli eller spenat. Trollet gillar alla tre, fast på broccolin äter hon bara stjälkarna - knepigt.

5) Ät själv.
Att småäta grönsaker när maten lagas är bra av två skäl. Barnet ser att du äter och gör likadant. Du själv blir lagom mätt i magen och kastar inte i dig en massa mat "bara för att" eller för att du är för hungrig för att känna stoppet. Ett viktminskningstips helt enkelt. Och att skiva upp massa frukt och grönt till mellanmålet är en höjdare även för vuxna.

Så, nu har jag varit så där präktig som bara jag kan vara. ;-)