Coolt!

I dag var Trollet hos mormor och morfar hela dagen. När jag skulle hämta henne (samt bli bjuden på kroppkakor, tack, tack!) svansade hon runt med en fleecefilt virad runt huvudet och svepande ner över ryggen.

Hon förkunnade glatt: "Det är min prins-klänning, förstår du. Det är jag som är fröken kungen!"

Testresultat

Facebook kryllar av mer eller mindre begåvade tester. Detta gjorde jag i dag och resultatet passade förvånansvärt bra in med hur jag känner mig just nu:

Trollmor took the Vilket slags hus är du? quiz and the result is Utedass
Grattis! Du är ett utedass. Liten och anspråkslös, tar mycket skit från andra, men ändå ack så välbehövlig. Ett riktigt bollplank!

Dvs obsolet, illaluktande och placerat långt bort från ära och redlighet.

Trött trollmor tänker till

Jag har förvånats över att jag är så trött på sista tiden. Visst sover jag för litet, men det brukar jag göra, och just nu är det lugnare på jobbet än på evigheter. Men trött är jag, och tycker orken tryter i ett. Men så fick jag litet frågor om vad jag gör mer än jobbar, och om mina fritidsintressen, och efter litet funderade på det tror jag att jag samtidigt kommit på ett svar, som förklarar en aaaning av denna trötthet.

Så här ser alltså Trollmors liv ut, i snabbskiss:
1) Är singelmamma till en aktiv 4½-åring.
2) Jobbar , 80 %, på ett jobb som kräver en hel del, och där vissa kvällar och helger ingår (utan sådant som helgersättning eller kvalificerad övertid...)
3) Är styrelseledamot i en adoptivförening
4) Är redaktör för en liten söt medlemstidning och hjälper till med en annan
5) Är styrelseledamot i en partiförening
6) Har ett par politiska uppdrag
7) Försöker plugga in litet gamla universitetskurser

Hmmmm.... Med den mentala stress jobbet innebär, ett småkrassligt Troll som ställer om kost och har mycket småbehandlingar, samt förvisad till det inre av Sibirien rent socialt... Jag kanske borde se över mitt liv en aning? Och rensa litet, litet grand, kanske?

Och om någon undrar: Nej, jag gör inte allt detta när Trollet är vaket, det mesta förutom jobb görs efter åtta, då småtroll sover sött. Tider med Troll är inget vi rubbar på i onödan - Trollet ville förresten inte gå hem från dagens årsmöte...

"Litet skadar väl inte"

Trollets mormor tål inte mjölkprotein. Trollet själv har nyligen visat sig vara allergisk mot både mjölkprotein och ägg och troligen mot något mer. Flera vänner, till mig och till Trollet, har celiaki och tål alltså inte gluten. Andra vänner är laktosintoleranta eller rent av laktosallergiska. En kompis är allergisk mot i princip allt som går att vara allergisk mot - och litet till. Paprika, tomat, citrus och nötter är andra saker vi måste vara försiktiga med i bekantskapskretsen. En och annan diabetiker finns det också förstås.

För mig är detta så naturligt att jag knappt tänker på det. Jag läser innehållsförteckningar och funderar mycket över vad vetemjölet gör i glassen, mjölkproteinet i buljongtärningarna och varför godiset är komplementsötat med laktos. Och diverse andra frågor, som uppkommer när man verkligen studerar vad livsmedelsproducenterna pillar i sina matvaror. Men som sagt, det är naturligt och rätt enkelt att laga mat utan diverse allergener. Visst finns det saker man får avstå från helt när man har dubbla allergier som Trollet eller när man bjuder på mat som ska ätas av många med helt motsatta matproblem.

Men som sagt, svårt är det inte. Smör, glass och ost innehåller mjölk. Bröd, såsredningar och kakor innehåller mjöl. Nötter är nötter och tomat är tomat. Typ. Kan man tro i alla fall...
Stundom vill någon i denna grupp äta ute, fika kanske eller äta en god middag. Man frågar då personalen om de har mjölkfritt, tex. "Joho då, det har vi", säger servitrisen glatt. Van som man är frågar man då stillsamt vad köttet är stekt i. "Smör förstås!", svarar servitrisen lika glatt. Och när man då, lika stillsamt påpekar att maten alltså inte är mjökfri kommer det förvånat "Men smör har väl inget med mjölk att göra?"

Andra, mycket autentiska, kommentarer är:
* "Äsch, om han inte ser mjölet/sockret/mjölken märker han det inte".
* "Men det går väl lika bra med sockerfritt om vi inte har glutenfritt?"
* "Doktorn märker säkert inte om du tar litet grädde för en gångs skull".
* "Jag säger att det är vad folk frågar om, gästerna ska inte lägga sig i vad jag har i min mat" (Kock och restaurantägare)
* "Men det är inte tomat i stroganoffen, det är ketchup". (Sagt på barnmedicin, av en sköterska)
och så den klassiska
* "Litet skadar säkert inte".

På Trollets dagis tycker man "inte det är så noga, hon har ju ätit sådan mat förr", och "det är ju så mycket att hålla reda på" (två barn, varav en gluten, en ägg och mjölk...)

Jo, litet skadar. I vissa fall kan litet innebära risk för livet, i andra fall "bara" flera dagars magsmärtor, diarréer, svåra eksem eller andra allergiska reaktioner. Och även om en person tidigare tålt eller i alla fall uthärdat ett ämne innebär det inte att det är fritt fram efter att allergien väl debuterat eller upptäckts.

Det mest fascinerade och skrämmande är att dessa kommentarer oftast kommer från folk som borde veta mycket bättre. Utbildade kockar. Sjuksköterskor på barnmedicin. Dagispersonal med ansvar för barns välbefinnande. Matbespisningspersonal i skolan. Människor som åtminstone någon gång under sin utbilding eller sitt yrkesverksamma liv måste hört talas om allergier kopplade till mat. Människor som borde ha uppfattat att man gör bröd av mjöl och smör av mjölk. Och framför allt: Människor som borde respektera att jag, som allergiker eller som förälder till en allergiker, vet vad jag eller mitt barn tål och inte tål.

För det är till 99% där det brister - i respekten. Och det är också det som gör mig mest arg och ledsen. Inte felen i sig, utan den totala bristen på respekt för hur min dotter och andra nära och kära mår. För litet skadar. Skadar på fler sätt än de rent fysiska. Det skadar min tillit till dagis, till restauranten jag annars gillar, till sjukvårdens kunnande även i andra frågor än om ketchup görs av tomater. Det skadar min respekt för andras yrkeskunnande och kompentens. Det skadar relationer. Kanske är det den mest allvarliga aspekten på problemet.

Katastrof i trollformat!

I kväll var det katastrof och stor sorg i Trollfamiljen: Älskade gosebilen Sally blev kvar på dagis när morfar hämtade. Och hur ska man kunna sova utan en stoooor blå mjukisbil i sängen? När man bara har en stor nalle, en Ior, tre små-gosisar och en filt. Samt en mamma.

Detta är barnet som för tre år sedan skrek skräckslaget vid blotta åsynen av ett mjukdjur. Saker förändras. Turligt nog!

Kondom eller Bibel? Tja...

Som de flesta läst eller hört har påven uttalat sig om kondomers betydelse i kampen mot hivsmitta och AIDS. Ingen var väl direkt förvånad över herrns åsikt i frågan heller.... På http://www.svenskbladet.se/ gjordes en satir över kommentaren, med överskriften "Bibeln enda säkra preventivmedlet mot Aids". I artikeln redogjordes för olika sätt att använda Bibelns som preventivmedel. Jag kunde inte låta bli att skriva en liten kommentar, och eftersom bloggar är ett av de få ställen där man lugnt kan citera sig själv och komma undan med det gör jag så. För Trollets mamma har naturligtvis löst problemet. Vänner och andra läsare av denna blogg: Så här använder man en Bibel som preventivmedel. Och i likhet med kondomer är detta ett rent manligt preventivmedel, kan tilläggas.

När lusten faller på och du vill vara nära föremålet för din åtrå, följ då först följande instruktion:

1) Tag en Bibel. En riktig bibel förstås. Helst en sådan där stor som förr låg i predikstolar eller en gammal familjebibel. I värsta fall kan en rejäl vanlig bibel duga, helst en med även de apokryfiska texterna. Passa er för sådant som Gideoniternas Nya Testamente eller pocketupplagor.

2) Slå upp lämplig bok. Mika är bra. Eller Ordspråksboken.

3) Läs en vers eller två. Tex Ordspråksboken 14:3 "Dårens ord blir ris för hans rygg, de klokas tunga är deras skydd".

4) Tag fram penisen. Lägg denna på bibeln.

5) Slå igen din bibel. Hårt. Om nödvändigt upprepa.

Jag törs faktiskt lova att ytterst få barn blir gjorda och mininalt med hiv-smitta överförs vid träget bruk av detta preventivmedel. Troende i andra religioner kan jag lugna med att även andra tunga heliga skrifter går utmärkt att använda i detta sammanhang.
För ateister och de som tillhör religioner med små korta skrifter: Använd lämpligt uppslagsverk. Statistisk årsbok är utmärkt.

---

Nej, jag tycker inte att jag hädar. Jag är däremot inte helt säker på vad påven gör, när han talar om att lösningen ligger i "ett andligt och mänskligt uppvaknande" samt "vänskap med dem som lider".
Och jag är ytterst medveten om att det finns kloka katoliker som säger ungefär som jag: Tro är bra, ett andligt och mänskligt uppvaknande behövs, och att stötta dem som lider är en självklarhet. Men så ini skåpet korkad får man bara inte vara att man blundar för en av mänsklighetens största katastrofer, och fördömer ett av de få sätt vi har att minska riskerna för miljontals människor.

Bibeln är en bra bok. Men ska den funka som skydd mot hiv-smitta får det vara som det berömda glaset vatten: "Inte före samlaget, inte efter samlaget, utan istället för samlaget". Vid närmare eftertanke är det nog precis så påven tänkt. Då kan jag meddela honom att jag gärna och ofta dricker vatten. Före och efter. Inte istället för. Jag tror jag delar den egenheten med större delen av jordens befolkning.

En vecka är mer än sju dagar!

Vi har haft semester, Trollet och jag. En alldeles underbar vecka, där vi hann med att verkligen njuta av vår ledighet, på alla möjliga sätt. Just nu är jag visserligen trött, ändå är jag utvilad i själ och sinne. Det skönaste är att jag verkligen känner att jag varit ledig, fri och långt borta. Och egentligen i mycket mer än bara en vecka. På något vis är jag lika utvilad och nöjd som om jag varit ledig i tre veckor, och tillbringat minst en av dem på lyxhotell i något semesterparadis. Ibland är det verkligen kvaliteten som räknas.

Fast nej, förresten. Det skönaste är inte alls att ha varit ledig. Det skönaste är att ha blivit sedd varenda dag i en hel veckas tid. Sedd, synliggjord, levande. Jag har levt en hel vecka. Det behövde jag.

Semester!

Nu ska Trollet och hennes mamma fara på semester. En vecka. Till exotiska Uppsala. Samt metropolen Stockholm. Därför lär det inte precis bli något bloggande den kommande veckan, jag lär ha fullt upp med att bara vara, umgås och göra ingenting. Samt förhoppningsvis ta mig en eller annan sovmorgon. Vi ses här när semestern är över. Kanske ses vi även där, under semestern. Hoppas ni alla får en fin vecka!

Gud och jultomten

Trollet tror på tomten. Benhårt och övertygat och med stor, stor kärlek. Hon tror även på små tomtenissar som lägger klappar under granen till barn som somnar ordentligt natten före julafton. Jag kan intyga att de tomtenissarna är kanonbra - det funkar nämligen riktigt bra att natta Troll med löften om tomtar.

Själv tror jag på Gud. Inte lika benhårt som dottern tror på tomten, men övertygat och med stor, stor kärlek. Trots att Gud sällan lägger små klappar under granen åt mig... Å andra sidan hindrar h*n mig inte att lägga dit en alldeles egen, bredvid Trollets. Men nu har jag på sistone mött en hel del människor som tydligen har en annan Gud än jag, eller som möjligen tillber just jultomten. Någon annan förklaring har jag inte till den gudssyn jag stött på.

Jag läste ett klämkäckt litet häfte i lördags, när jag medverkade vid en livsåskådningsdag. Vilket samfund som satte den i händerna på mig kan kvitta, men innehållet fick mig att ömsom skaka på huvudet, ömsom skratta. Bara be på rätt sätt så ska allt bli bra; din man slutar supa, du får det nya jobbet, en ny cykel, en resa till USA... Jodå, bara du ber rätt så ordnar sig alltsammans, på en gång. Om det inte ordnar sig är det för att du bett fel. Käck och praktisk tro - fast då måste det innebära att i princip samtliga västerlänningar ber hyfsat rätt, även om de är ateister, och den större delen av jordens befolkning (inklusive många, många kristna) ber käpprätt åt pepparskogen fel. Eftersom de drabbas av HIV, svält, naturkatastrofer, krig... Så klantigt av dem att inte förstå att det hela handlar om deras egen inställning och deras sätt att be.

En kvinna som i vissa sammanhang arbetar tillsammans med min mor har samma tro, fast i ett helt annat samfunds-sammanhang. Enligt henne är det bara att be om en bil, så ställer Gud en utanför dörren. Jodå, det hade hänt henne. På riktigt. Fast bilen hade litet repor i lacken för att hon inte skulle bli högmodig. Att hennes man hade köpt bilen, planerat och allt, hade inte med saken att göra. Och att familjen var lyckligt lottade att faktiskt kunna äga två bilar hade förstås bara att göra med att de trodde på rätt sätt och bad på rätt sätt.

Jag bad också Gud om en ny bil för ett tag sedan, inspirerad av ovan nämnda kvinna. Och jag fick bönesvar jag också. Jag hörde ett förtjust fnitter, följt av ett: "Trodde du, ja!" Jo, det var faktiskt vad jag hörde, sagt med stor värme. För den Gud jag tror på och har kontakt med har för det första humor, för det andra sunt förnuft. Och det är klart att jag inte trodde på det, vilket enligt alla "jultomts-Gud-anhängare" förstås är orsaken till att jag inte fick någon ny bil. Men ärligt talat, jag behöver ingen ny bil, det vet jag, det vet Gud också. Och vill jag ha en ny bil tycker jag det är bättre att be Gud om kraft och ork för att spara ihop till en...

Annars blir Gud förvillande lik just jultomten, en ytterst partisk jultomte, som bara kommer till vissa barn. Till barn med rätt föräldrar, födelseort och ekonomi. Inte till alla snälla barn, utan precis som den västerländska köpetomten - till den som har råd att betala. Även om det är på andras bekostnad. Jag tycker det är tillräckligt problematiskt att hantera tomten i det sammanhanget, jag vägrar att placera Gud där. Gud finns, i mitt liv är Gud en realitet. Men det är ingen jultomte-gud, ingen givare av cyklar, USA-resor och nya bilar. Det är en Gud som får mig att hantera vardagen, som ger mig kraft att gå till jobbet, laga mat, ta hand om Trollet. Det är en Gud som av nåd lät mig få vara mamma till just detta Troll. Av nåd. Inte för att jag bad rätt, eller trodde rätt, eller ens gjorde rätt. Av nåd. För att Gud älskar mig. Inget annat.

Det gör livet mycket svårare, för med den tron finns inga enkla svar, inga "om A så B", inga klämkäcka lösningar eller tvärsäkra små pamfletter att sticka i handen på andra för att övertyga dem om att jag har rätt. Men det är den enda tro jag kan leva med, det är den enda gudsbild som jag får att stämma. Inget enkelt, inget säkert. Men så oerhört mycket tryggare än att tro på jultomten. Om än under namnet gud.

Men vem är det som går på det då?

För närvarande kryllar det av skräppost på en av mina e-postadresser. Dagligen trillar det in åtminstone ett 30-tal uppmaningar till mig att jag ska köpa droger eller förstora min penis eller välja bland postorder-brudar. Men eftersom jag gillar det svenska Apoteksmonopolet, inte har någon penis att förstora och aldrig har känt ett behov att av skaffa en kvinna på postorder brukar jag inte utgöra någon direkt köpvillig måltavla för denna reklam. (Ärligt talat har jag aldrig känt något behov att av skaffa en kvinna alls - eller för den delen att skaffa en man på postorder heller, om nu sådana bjudits ut). Jag raderar sådana meddelanden, och det tror jag ju den allra största delen av mänskligheten gör.

Men. Dessa skräpmeddelanden väller ju in i allas e-brevlådor, det verkar inte finnas någon hejd på dem. Och alla innehåller ungefär samma saker; sex eller droger, eller sexdroger. Eller möjligen den fenomenala möjligheten att köpa lyxklockor för 3:50... Nu är jag visserligen ingen expert på marknadskrafter, men så mycket vet jag i alla fall, att det måste bli någon positiv respons på ett reklambudskap om det ska vara någon vits med det. Alltså måste det finnas folk som faktiskt köper dessa droger och beställer dessa penisförstoring, klockor och postorder-brudar. Vilka är dessa personer? Vad är det för märkliga individer som befolkar vår värld, och som på fullaste allvar tror att det går att få sin penis förlängd med X antal centimeter via en nätsajt? Och som tror att någon kvinna verkligen skulle bli alldeles till sig av detta faktum... Eller att Cartier-imitationen för 3:50 verkligen är värd ens de kronorna? Eler att Viagra-kopian fungerar och är säker att använda?l

Vem är det som går på den här reklamen? För de måste ju finnas, köparna och beställarna av alla dessa varor och tjänster. Eftersom reklamen fortsätter att komma i all oändlighet måste det fungera att ragga kunder på detta sätt. Det finns bevisligen ingen gräns för mänsklig dumhet. Någonstans är detta rätt fascinerande. Någonstans är det också rätt skrämmande.