Jag återkommer

och kommer vara vid liv då. Inte för att stormarna egentligen bedarrat, men jag tror mig om att kunna rida ut dem. Och jag är rätt trygg med vad jag hittat hos mig själv mitt i kaoset. Det är rätt bra, faktiskt. Trots att det fortfarande är både tsunami, jordbävning och orkan. Man kan överleva även sådant.

Om någon tycker

att min blogg är tråååååkig just nu så stämmer det. Det beror inte på att mitt liv är tråkigt. Tyvärr inte heller på att mitt liv är roligt. Det beror på att mitt liv är ett enda upp-och-nerpåvänt totalkaos med katastroflarm. Tänk mental jordbävning, känslomässig tsunami och relationsmässig orkan så närmar ni er sanningen.

Men Trollet mår bra. Det är bra. För det gör inte Trollmor.

Joru, sörru...

Let's be honest... you're not exactly the most romantic person in the world. And there's nothing wrong with that.
Flowers, chocolates, and stuffed animals don't really do it for you.

Helt korrekt text så här på Alla Hjärtans dag!

Tufft Troll

Trollmor lider, som tidigare nämnts, av viss tandvårdsskräck. Den har visserligen minskat med åren, men fasa och panik är trots allt det närmaste jag kommer i känslan för att sitta i en tandläkarstol. Och rädslor är ju tyvärr något man gärna överför på sina barn. Därför har det varit med viss ängslan jag tagit Trollet till tandläkare de få gånger detta hänt, för treårskontroll och för en framtand som fått sig en törn och satt löst. Båda gångerna gick det utmärkt, men det var ju inte skarpläge, så oron fanns kvar. Inte för vare sig tandläkare eller Troll, men för att dum trollmor skulle skrämma upp litet barn och göra rädd i onödan. Och det räcker ju med att någon nämner otäckstygen för att jag ska skaka i mina grundvalar...

I går var det dags igen. En liten mjölktand var lös men ville inte ramla ut, så den permanenta tanden började växa ganska snett. Dags att uppsöka tandläkare, med andra ord. Och jo, tandläkaren tyckte nog vi kunde dra tanden. Om Trollet så ville. Det ville Trollet. Så tandläkaren kladdade på litet bedövningssalva, tog tången och drog till. Inte en knyst hördes. Inte en rörelse förnamns. Trollmor bestämde sig för att barnet svimmat/var så panikslaget att det inte kunde tala/laddade för ett jätteskrik. Efter en evighet (fyra sekunder...) vågade trollmor fråga Trollet om hon fanns kvar. Svaret blev ett litet fnittrande ja. Och det var ett mycket belåtet Troll som valde en röd studsboll ur presentlådan och en orange ask att lägga tanden i. Inte ens att bita på en tuss tills det slutade blöda var ett problem. Till och med tandläkaren var imponerad över det fullkomliga lugn som Trollet hanterade situationen med.

Så hittills funkar det. Trollmor har inte överfört rädslan till sitt barn. Trots att experter säger att det är omöjligt att låta bli. Och tro mig, Trollmor är mycket, mycket tacksam för detta. För två familjemedlemmar som fasar för tandläkarbesök är minst en för mycket!

PS Tandfén kom förstås på natten. Vår tandfé busar dessutom och flyttar runt glaset så Troll får leta efter det. Konstifik varelse...

Note to self 2

Kom ihåg att det viktigaste i umgänget med vissa människor är att:
1) hålla käft
2) aldrig någonsin försöka skapa band genom samtal
3) gå därifrån

Annars är risken stor att du ägnar resten av veckan åt damage control. Komplett i onödan.

Dagens gapskratt

Alltså. Jag tror definitivt inte på veckotidningshoroskop. Men jag älskar att läsa dem. De är mer komiska än serier, som jag annars också gillar, och bra mycket roligare än TV-komedier. Förmodligen beror det på att jag har en ganska cynisk och svart form av humor, Blackadder är ju mycket roligare än Mr Bean.

Nå, detta är dagens lilla pärla. Jag skrattade så jag tjöt, gjorde jag.

When it comes to romance, you've been waiting for the latest model -- you know, the one where all the features have been brought up to speed. As an added bonus, it's much less costly, especially on the emotions.

Jepp, en nygjord billighetsvariant av man är ju precis vad jag önskar mig. En Rolexkopia, made in China, kanske?

Solar som slocknar

Hade tänkt skriva ett halvt humoristiskt inlägg, och driva litet med livet och varandet. Men nyss fick jag reda på att en sol slocknat. En vacker och mycket speciell solstråle gick bort idag. En vän jag inte pratat med på många år, men som alltid haft en mycket speciell plats i mitt hjärta. Nu är hon borta och jag kan aldrig mer återknyta kontakten som jag tänkt så många gånger.

För en vecka sedan var det en familjemedlem jag oroade mig för. Där gick det bra, och jag tackar Gud för det. Men för denna solstråle är kampen över. Hon får vila nu, och komma hem. Men här på jorden blir det mörkare.

Vänner! Ni som läser detta. Ni är viktiga för mig, ni är en del av mitt liv och utan er skulle tillvaron bli så mycket mörkare. Jag säger det för sällan till er, men ni finns i mitt hjärta. Ta vara på er och era kära, för livet är mycket skört. Tack för att ni finns i mitt liv. Jag älskar er!