Såååå skönt!

Den mindre heroiska krigsskadan är nu åtgärdad. En liten nätt operation blev det till slut, efter mycket tjat, femtioelva telefonsamtal och tre akutbesök (samt litet svängar till vårdcentralen). Och som läkaren konstaterade; när patienten njuter av smärtfrihet i operationsområdet direkt efter operationen, då behövdes ingreppet. Akut. Så nu sitter Trollmor tryggt igen. På en icke smärtande rumpa. Det är skönt det!

Intolerans?

Hur kommer det sig att det blir så här på en Livsåskådningsmässa:

* katoliken och den asatroende diskuterar glatt likheter mellan respektive religion, och kommer fram till att de är många
* de bahai-troende fixar omgående ett bröd med vallmofrön till den judiska montern
* muslimen och pingstpastorn tar en fika och har jättetrevligt
* buddisten och prästen i Svenska kyrkan uttrycker sin glädje över att få diskutera gemensamma problem och glädjeämnen inom respektive samfund
* samtliga religionsföreträdare umgås, pratar, skrattar, debatterar, diskuterar och tycker det är lika viktigt som roligt att få mötas

Och i ett hörn sitter representanterna för Humanisterna för andra året i rad, och vägrar diskutera någonting, innan samtliga andra erkänner att de har fel. Samtidigt som de i varje enskild debatt och föreläsning talar sig varma om intoleransen och bristen på respekt hos alla troende. En liten, liten aning självkritik kanske kunde vara på sin plats? För dialog är alltid bättre än monolog, och det är i mötet vi skapar förståelse för varandras livsåskådningar. Jag respekterar ateismen, det är varje människas fria rätt att välja bort en gudstro. Men jag vill mycket hellre ha en dialog om varför och om vad jag kan lära av ateismen som grundsyn, än en monolog som går ut på att alla troende är intoleranta och en aning korkade. För den monologen vinner vare sig förståelse eller respekt.

Det gör däremot den öppna dialogen mellan kloka och genomtänkta människor som förstår att acceptera och respektera olikheten, samtidigt som man vågar stå för sin egen uppfattning. Mötet mellan de kloka är underbart att få vara en del av, möten med de fördömande är bara deprimerande.

(Och jo, de fördömande finns självklart, och sorgligt nog, inom alla religioner, men just på denna årliga mässa är det ju främst de som vill mötas och diskutera som kommer, därav öppenheten och viljan till förståelse).

Men annars är det bra...

Ute snöar det. Nej, regnar. Nej, snöar. Nej... Äh. det kommer ner omväxlande vått och vitt i alla fall.
Inne, eller snarare i trapphuset, låter det. Mycket. Ofta. Och länge.
Själv muttrar jag över mina mindre ärofulla stridsskador, som inte tycks bli bättre. Datorn strular, som datorer ju har för vana. Och månadens inkomster ser skrala ut.

Men annars är det faktiskt bra. Alldeles på riktigt.

Gammal är äldst

Trollet: Mamma, i morgon fyller du år!
Trollmor: Jasså, gör jag? Vad roligt! Hur mycket fyller jag?
Trollet: Sextihundratusen sextinio!
Trollmor: Oj då, är jag så gammal?
Trollet: Jaha! Fast idag är du bara sextiohundratusen. Och ett halvt!

Shapeshifter?

Under flera år var det bara blått som gällde för det lilla Trollet, som bekant. Blått med Blixten, allra helst. Men så, lagom till femårsdagen, kom "stora-rosa-glitter-prinsesse-perioden". Trollmor suckade djupt. Men vad göra - den rosa prinsessperioden fick komma. Och det var Barbiedockor och Barbiefilmer högt och lågt (och barbiefilmer är inte ens dåliga, de tillhör en egen klass av uruselt!), och ett evigt tjat om kjol till dagis.

Ungefär samtidigt började litet Troll protestera mot att vara just troll. "Jag är faktiskt en prinsessa!" hävdade hon envist varje gång Trollmor vågade yttra T-ordet. Jag funderade stillsamt på om jag nu måste döpa om bloggen till "Drottningen tänker och tycker", men insåg att detta var ogörligt. Det må vara att små Troll magiskt kan förvandlas till prinsessor, men en Trollmor är och förblir en Trollmor och blir ingalunda en drottning så enkelt. Men visst, prinsessa i rosa, med Barbie och klänningar, det var ju det val litet Troll gjorde. Och låter man barnet välja blått fast alla andra tycker rosa, måste man ju låta barnet också få välja rosa, fast man själv som förälder tycker blått (eller ja, rött i mitt fall...) Att bryta normer är inget självändamål, som förälder måste man visa respekt för barnets val även om det väljer sådant man själv inte skulle valt.

Men nu har något hänt igen. Helt plötsligt har jag ett litet Troll därhemma igen. Eller ja, ett ganska stort, som ska börja skolan till hösten. Men icke destomindre ett Troll. Som gladeligen accepterar att vara "mammas goa lilla troll", och även benämner sig själv som Trollet då och då. Rosa bärs, men det går bra med blått, lila, rött och grönt också. Det är roligt att klä ut sig till prinsessa, och leka med Barbie-dockorna, men det är inte fel att ligga på mage med alla bilarna heller. Och Trollmor får vara mamma till sitt finaste Troll, utan att riskera raseriutbrott för att hon inte benämns prinsessan. Så Trollmor är rätt nöjd - i trygg förvissning om att det kommer hundrafjorton perioder till där små Troll för liv och pina inte vill tycka, tänka, säga något som ens påminner om Trollmors åsikter och värderingar. Som det ska vara.

Och tråkigt blir det aldrig. Att ena stunden vara mamma till en prinsessa och i nästa till ett troll gör livet rikt och omväxlande. Dessutom är hon underbar i alla skepnader, min egen lilla shapeshifter!

Bäst att passa på

Idag var jag på en endags-retreat, utan Troll, men med yoga, helig dans, skogspromenader, lässtund och rosenmassage. Allt helt underbart, det gav kraft både i stunden och för framtiden. Trollet var hos mormor och morfar, och hade underbart roligt, särskilt som kusinerna var där samtidigt.

I morgon är det söndag, och då kanske man kunde hitta på något annat skoj, tänkte Trollmor. Något Trollet får välja, eftersom denna dag faktiskt var mammas val. Så Trollmor frågade vad Troll kunde tänkas vilja. Lek med någon av bästa kompisarna kanske? Eller åka och hälsa på vänner/extrakusinerna? Trollet funderade litet, och valet blev en utflykt. Bara Troll och Trollmor. Eller som Trollet uttryckte det: "Vi kan väl ha en mamma-dotter-dag. Det kan vi väl alltid ha den här dagen vartenda år".

Och det kan vi ju. Och det ska vi, förstås. När små Troll önskar en mamma-dotter-dag mest av allt, då gäller det att passa på. För trots hennes egna ord har jag svårt att tro att en dag med bara mamma kommer stå högst på agendan 11 april 2020...

Dumt

En mycket irriterande sak är att lida av något man inte kan beklaga sig över, knappt privat och absolut inte offentligt. Därmed missar man all den sympati man borde ha fått. Om krämpan hade varit bättre placerad...

Och ett nytt avsnitt dokusåpa

Är det något jag avskyr är det att vara rädd i mitt eget hem. Det händer inte ofta, inte ens när grannarna väsnas som värst. Men ikväll är jag det. En påtänd/berusad granne som kastar sten på mitt fönster och vill att jag ska komma ut och öppna ytterdörren åt honom - det skrämmer även mig.

Bortskämd!

Då och då talas det om vikten att inte skämma bort sitt barn när det gäller mat. Inte laga särskilda rätter, duka fram och duka av, muta med glass och andra påfund föräldrar kan ta till när de små blåvägrar precis allt som ställs fram. I Trollfamiljen är vissa dock bortskämda när det gäller mat. Grymt bortskämda. Nej, inte Trollet. Trollmor. Trollmor är den mest mat-bortskämda föräldern i detta land. I dag serverades en enkel älgskavsgryta (älgskav, lök, vitlök, svamp, havregrädde, kryddor) med kokt potatis och råa morotsbitar. Gott, men inte märkvärdigt.

Trollet åt och åt och åt, och utbrast slutligen: "Mamma, det var nog det godaste jag någonsin ätit!" (Har jag sagt att hon är verbal, det lilla livet?) Och det hade ju varit enormt smickrande, från vem som helst. Men så utbrister Trollet ofta, om inte varje vecka, så nästan. Och i stort sett dagligen kommer det en kommentar om hur god maten är, och att det är mycket godare hemma än på dagis. Men ungen äter på dagis också. Och hos mormor och morfar. Hon tycker helt enkelt om mat, vällagad mat, med mycket smak. Det har hon alltid gjort, i alla fall sedan hon slutade skratta högt åt potatisen - det var mycket konstig mat tyckte ett nyfått troll.
Kan tilläggas att Trollet däremot inte uppskattar menlös mat, eller s.k barnmat. Mat ska smaka. Och visst, det finns saker hon inte äter. Och sådant hon inte äter mycket av. Men det mesta är bara gott.

Då är det ju inte svårt att laga mat. När nästan allt som sätts fram smakar bra, och uppskattas. Då blir man som förälder gränslöst bortskämd. Och jag kan ärligt talat leva med det!