"En utmaning, jaa!"

Mina favoriter, GAS, låter ofta här hemma. Antingen via den eminenta GAS-jukeboxen på www.gasklubben.se eller något av mina gamla trevliga videoband. En verklig favorit är Kasinofeber som jag ser om och om och om igen. Den är helt klockren, och för mig som kommunpolitiker är porträttet av kommunalrådet Clemens Bodin bland det bästa - en både ömsint och elak drift med den verklighet, vånda och villfarelse kommunpolitiker stundom hamnar i, särskilt de som tror att man kan para sig med näringslivet utan risk.

I Kasinofeber framträder också den lilla söta trion Ladyshave, bedårande töser med nästan varsin hjärncell, ljuvligt stereotypa. I sitt mellansnack ("det är första gången vi har mellansnack, faktiskt") upprepar de oavbrutet "det är spännande!", "det är en utmaning, detta!" "en spännande utmaning, jaa!", och litet mer allmän rappakalja. Allt med ett tonfall och en blick som skulle passa en lobotomerad cockerspaniel, typ.

I går var jag på mitt första fullmäktigesammanträde här i Byn. Kort och rätt intresselöst, på det stora hela. Kvällens underhållning stod man för från skolförvaltningens sida, och den var nog så oavsiktlig. Upp i talarstolen kliver en av förvaltningens anställda för att svara på frågan om vad förskolan gör för integrationen. Och ordagrannt säger personen: "Jaa, _det_ är en utmaning!" följt av litet allmän rappakalja. Ibland undrar man om Claes Eriksson skrivit alla sina produktioner med utgångspunkt från Byn...