Alla Hjärtans Dag

Jaha, så var det då dags igen för denna den tramsigaste av alla fåniga påhittedagar. Varje år får jag en akut lust att skrika högt på närmaste torg, och framför allt att förbjuda all blomsterförsäljning till minderåriga. Och nej, detta är inte för att jag är en stackars singel som inte kommer få så mycket som en kaktus i morgon, jag har inte gillat dagen när jag haft partner heller. Och varför då denna intensiva motvilja? Jo, av flera skäl. Den första är den enklaste: Om min partner, min familj och mina vänner inte kan säga att de älskar mig de andra 364 dagarna på året då kan de gott hålla tyst om det 14 februari också. Jag vill inte ha rosor för att handeln vill att jag ska få rosor. Förresten vill jag inte ha rosor alls, jag vill ha tulpaner, men det är ett annat kapitel.

Visst kan man säga att detta gäller om många helgdagar, vi firar ju mer köpenskapens jul än den kristna, men Alla hjärtans dag är faktiskt något helt annat för mig, kanske för att jag trots allt firar kristen jul och kristen påsk (med alla icke-kristna attribut förstås...) Alla hjärtans dag firades knappt alls för 10 år sedan, för 20 år sedan var det på sin höjd en eller annan äkta make som köpte en liten blomsterruska till frun. I dag köps det nallar, godishjärtan, blommor och krafs för stora belopp av varenda liten unge. Det är en ganska smart marknad.

Så är det just det där med varenda liten unge... I skolorna säljs rosor ofta av elevråden och delas ut på skoltid (arma allergiker förresten). I en skola som säger sig arbeta mot mobbning och för alla elevers lika värde. Men man kan gladeligen uppmuntra en osed som så tydligt visar vem i klassen som är populär och vem som inte alls duger. Och jag tror inte alls vissa skolors små försök att stoppa utdelning i klassrummen hjälper - den elev som inte kan komma på ett sätt att markera att h*n minsann fick nittioelva rosor är så pass korkad att den inte ens hittar skolan...
Jag kan komma på ett dussin vackra knep för att riktigt markera att den impopuläre verkligen är så utanför som h*n tror, där det _snällaste_ är att skrika ut att "Du fick inga blommor, din idiot".

Jag är för alla sätt att fira. I vår familj firar vi namnsdagar, födelsedagar, familjedag (då jag fick Trollet i famnen), barnbeskedsdag, ankomstdag till Sverige, dopdagar och litet annat trevligt. Vore jag gift skulle självklart förlovningsdag och bröllopsdag firas. Och visst firar vi jul, påsk, pingst, 1:a maj, nyår, Lucia... Fester är skoj, viktigt och bra. Men dessa dagar är VÅRA. Det är vi som fyller och heter och får varandra. Jul, nyår, påsk mm firar vi för att vi är del av en större tradition, av den kristna världen, oavsett om vi har en gudstro eller ej. Men varför firar vi 14 februari? För att blomsterhandlarna vill sälja rosor och varuhusen choklad. Det är inte min typ av firande.

Bodde jag i Saudiarabien vore det en helt annan sak:När de officiella myndigheterna förbjuder försäljning av allt rött för att det inte passar sig - då _ska_ dagen firas.