Katt-astrof

Sade jag att det svänger här hemma? Om det gör. I veckan har det i det närmaste skett en katastrof, eller snarare katt-astrof: Kusinerna fick löfte om en kattunge. En katt, alltså, en alldeles levande riktig liten kisse. Och Trollet har ingen katt. Förstår ni? Trollet har ingen katt, men kusinerna ska få en.
Trollet var en stund hos sina kusiner i lördags, när Trollmor var på restaurang med tjejgänget (kanongod mat, urusel service, jättetrevligt umgänge). Störstkusinen fyllde år, och fick en hög kattprylar i present, eftersom familjen blivit lovad en liten kattunge i veckan som kom. Trollet var vederbörligen imponerad och fascinerad och kunde inte prata om så mycket annat när mamma väl kom hem. I rätt glada ordalag, för hon skulle ju snart få gosa med denna kisse.'

Klockan sju på söndagsmorgonen vaknar trollmor av att ett argt litet Troll väser: "Jag vill åka till kusinerna NU! Jag vill se deras katt!" När mamma förklarade att alla sov och att katten inte fanns där än gick den lilla arga med på att sova en stund till. Några timmar senare vaknade dock ett ännu argare Troll som förklarade att det var ORÄTTVIST att hon inte hade en katt. Då jag stillsamt förklarade att vi ska skaffa katt om och när vi vågar lita på att hon inte utvecklar allergier även mot pälsdjur och att hon visst skulle få gosa med kusinkatten snart blev det alldeles för mycket för det lilla livet; tårarna sprutade och mamma var dummast i världen!

Hela veckan har det lilla rara barnet gått och mumlat arga små ramsor om katter, kusiner och mammor, och stundom har det varit för sorgligt att bära, detta att Troll inte får katt på minuten. Nu visade det sig att inte heller kusinerna fick katt denna vecka, det blev ett missförstånd med den utlovade kattungen (katt-astrof även där alltså), men katt är i alla fall på väg, även om det kanske tar litet tid. Var nu detta en tröst för ett argt Troll? Ja och nej. Nu kan hon både vara arg för att kusinerna ska få en katt och för att de inte fått en redan. Omväxling förnöjer. För Troll.