Borghild och jag

I måndags skolkade jag från ett jobbmöte, ett skitjobbigt och trist och skrämmande jobbmöte. Jag ville inte gå och gjorde det inte heller. Fast det märkte ingen, för jag skickade Borghild. Borghild är en bra typ. En gammal spionchef, som levt undercover i många, många år, och som av de flesta anses som en smått nedgången kvinna, som precis klarar sitt jobb och sin tillvaro. I själva verket är hon knivskarp, leder en framångsrik spionorganisation och är allmänt bra. Hon kan konsten att knipa käft, och hon kan konsten att aldrig ta åt sig av påhopp. Praktiskt person på jobbiga möten, som ni hör. Så jag skolkade och hon fick gå. Och naturligtvis skötte hon sig utmärkt, hon kommer få jobba mycket här framöver.

Min vettigaste arbetskamrat, som kom in när mötet hållit på en tid, fick höra om Borghild efteråt.
"Aha, det var därför du lyckades se så lugn och bestämd ut!", blev reaktionen.

Det är bra att vara rollspelare!