Jag gillar Facebook

Må så vara att det är ytligt media. Och att korkade applikationer äter upp ens tid. Men var annars skulle jag under en enda dag kommunicera med min mor, tre kusiner, två gamla skolkamrater från arla urtid, två gamla studentteater-kompisar, tre jobbrelaterade kontakter, två av mina vänners barn och ett helt gäng övriga vänner från landets alla hörn och från alla perioder av mitt liv?

Jag har fått grattishälsningar, retats med min kusin, tagit emot anmälningar till jobbets föreläsningar, kommenterat valkampanjen, småpratat litet och i största allmänhet hållit mig a jour med vad som händer i mina vänners liv. Ytligt? Ja, kanske. Men så oerhört mycket bättre än ingen kontakt alls, vilket faktiskt varit fallet när det gäller mer än 90% av dem jag på något vis hört av mig till idag. Så jag gillar Facebook. Och bloggar. Och alla andra sätt som gör att även jag, geografiskt och socialt långt borta från de allra flesta av dem jag tycker om, kan hålla kontakt med dem. Internet har fördelar, helt klart!

Kärlek igen - eller vad det nu ska föreställa

Jag har fått ett kontaktannons-mejl. Eller vad man nu ska kalla det. Någon söker tydligen efter min uppmärksamhet, och med tanke på diverse saknade företeelser i mitt liv kanske jag borde blivit en aning mer nyfiken på det hela.

Följande stod att läsa:

"Good morning, my name is Olga
I am honest, kind, girl from Russia.
Write me if you want to date with me
I shall send you my photo
I will wait your reply
My email address is..."

Nu är det så, kära Olga, att jag inte söker en ärlig och rar flicka från Ryssland. Jag vill inte ha en date med just dig, och ska du vänta på mitt svar lär du få vänta. Länge. Men ett par saker skulle jag bra gärna vilja veta, Olga: Hur hamnade ditt mejl i min brevlåda? Dvs vilken idiotisk server är det som skickat just detta spam, och hur stoppar man liknande eländen i fortsättningen...

Och varför händer det aldrig att det dyker upp ett mejl där det står "My name is Igor. I am a honest kind boy from Russia..."? Det kan väl inte någonstans möjligen ha med genus, könsroller och stereotyper att göra? Möjligen. Inte för att jag skulle svara Igor heller, men ibland undrar man om sändarna av sådana här mejl förutsätter att det mest är män som använder internet och att alla dessa män är kåta korkskallar som gärna importerar en Olga, köper Viagra eller skaffar penisförstoringar. Rätt ofta undrar man ju över vilken kvinnosyn som kommer till uttryck i medier och på arbetsplatser och inte minst på internet. Men då och då slår det mig att synen på mannen sannerligen inte är mycket att hurra för, den heller.

Men vem är det som går på det då?

För närvarande kryllar det av skräppost på en av mina e-postadresser. Dagligen trillar det in åtminstone ett 30-tal uppmaningar till mig att jag ska köpa droger eller förstora min penis eller välja bland postorder-brudar. Men eftersom jag gillar det svenska Apoteksmonopolet, inte har någon penis att förstora och aldrig har känt ett behov att av skaffa en kvinna på postorder brukar jag inte utgöra någon direkt köpvillig måltavla för denna reklam. (Ärligt talat har jag aldrig känt något behov att av skaffa en kvinna alls - eller för den delen att skaffa en man på postorder heller, om nu sådana bjudits ut). Jag raderar sådana meddelanden, och det tror jag ju den allra största delen av mänskligheten gör.

Men. Dessa skräpmeddelanden väller ju in i allas e-brevlådor, det verkar inte finnas någon hejd på dem. Och alla innehåller ungefär samma saker; sex eller droger, eller sexdroger. Eller möjligen den fenomenala möjligheten att köpa lyxklockor för 3:50... Nu är jag visserligen ingen expert på marknadskrafter, men så mycket vet jag i alla fall, att det måste bli någon positiv respons på ett reklambudskap om det ska vara någon vits med det. Alltså måste det finnas folk som faktiskt köper dessa droger och beställer dessa penisförstoring, klockor och postorder-brudar. Vilka är dessa personer? Vad är det för märkliga individer som befolkar vår värld, och som på fullaste allvar tror att det går att få sin penis förlängd med X antal centimeter via en nätsajt? Och som tror att någon kvinna verkligen skulle bli alldeles till sig av detta faktum... Eller att Cartier-imitationen för 3:50 verkligen är värd ens de kronorna? Eler att Viagra-kopian fungerar och är säker att använda?l

Vem är det som går på den här reklamen? För de måste ju finnas, köparna och beställarna av alla dessa varor och tjänster. Eftersom reklamen fortsätter att komma i all oändlighet måste det fungera att ragga kunder på detta sätt. Det finns bevisligen ingen gräns för mänsklig dumhet. Någonstans är detta rätt fascinerande. Någonstans är det också rätt skrämmande.