"Litet skadar väl inte"

Trollets mormor tål inte mjölkprotein. Trollet själv har nyligen visat sig vara allergisk mot både mjölkprotein och ägg och troligen mot något mer. Flera vänner, till mig och till Trollet, har celiaki och tål alltså inte gluten. Andra vänner är laktosintoleranta eller rent av laktosallergiska. En kompis är allergisk mot i princip allt som går att vara allergisk mot - och litet till. Paprika, tomat, citrus och nötter är andra saker vi måste vara försiktiga med i bekantskapskretsen. En och annan diabetiker finns det också förstås.

För mig är detta så naturligt att jag knappt tänker på det. Jag läser innehållsförteckningar och funderar mycket över vad vetemjölet gör i glassen, mjölkproteinet i buljongtärningarna och varför godiset är komplementsötat med laktos. Och diverse andra frågor, som uppkommer när man verkligen studerar vad livsmedelsproducenterna pillar i sina matvaror. Men som sagt, det är naturligt och rätt enkelt att laga mat utan diverse allergener. Visst finns det saker man får avstå från helt när man har dubbla allergier som Trollet eller när man bjuder på mat som ska ätas av många med helt motsatta matproblem.

Men som sagt, svårt är det inte. Smör, glass och ost innehåller mjölk. Bröd, såsredningar och kakor innehåller mjöl. Nötter är nötter och tomat är tomat. Typ. Kan man tro i alla fall...
Stundom vill någon i denna grupp äta ute, fika kanske eller äta en god middag. Man frågar då personalen om de har mjölkfritt, tex. "Joho då, det har vi", säger servitrisen glatt. Van som man är frågar man då stillsamt vad köttet är stekt i. "Smör förstås!", svarar servitrisen lika glatt. Och när man då, lika stillsamt påpekar att maten alltså inte är mjökfri kommer det förvånat "Men smör har väl inget med mjölk att göra?"

Andra, mycket autentiska, kommentarer är:
* "Äsch, om han inte ser mjölet/sockret/mjölken märker han det inte".
* "Men det går väl lika bra med sockerfritt om vi inte har glutenfritt?"
* "Doktorn märker säkert inte om du tar litet grädde för en gångs skull".
* "Jag säger att det är vad folk frågar om, gästerna ska inte lägga sig i vad jag har i min mat" (Kock och restaurantägare)
* "Men det är inte tomat i stroganoffen, det är ketchup". (Sagt på barnmedicin, av en sköterska)
och så den klassiska
* "Litet skadar säkert inte".

På Trollets dagis tycker man "inte det är så noga, hon har ju ätit sådan mat förr", och "det är ju så mycket att hålla reda på" (två barn, varav en gluten, en ägg och mjölk...)

Jo, litet skadar. I vissa fall kan litet innebära risk för livet, i andra fall "bara" flera dagars magsmärtor, diarréer, svåra eksem eller andra allergiska reaktioner. Och även om en person tidigare tålt eller i alla fall uthärdat ett ämne innebär det inte att det är fritt fram efter att allergien väl debuterat eller upptäckts.

Det mest fascinerade och skrämmande är att dessa kommentarer oftast kommer från folk som borde veta mycket bättre. Utbildade kockar. Sjuksköterskor på barnmedicin. Dagispersonal med ansvar för barns välbefinnande. Matbespisningspersonal i skolan. Människor som åtminstone någon gång under sin utbilding eller sitt yrkesverksamma liv måste hört talas om allergier kopplade till mat. Människor som borde ha uppfattat att man gör bröd av mjöl och smör av mjölk. Och framför allt: Människor som borde respektera att jag, som allergiker eller som förälder till en allergiker, vet vad jag eller mitt barn tål och inte tål.

För det är till 99% där det brister - i respekten. Och det är också det som gör mig mest arg och ledsen. Inte felen i sig, utan den totala bristen på respekt för hur min dotter och andra nära och kära mår. För litet skadar. Skadar på fler sätt än de rent fysiska. Det skadar min tillit till dagis, till restauranten jag annars gillar, till sjukvårdens kunnande även i andra frågor än om ketchup görs av tomater. Det skadar min respekt för andras yrkeskunnande och kompentens. Det skadar relationer. Kanske är det den mest allvarliga aspekten på problemet.