Min poetiska dotter

I dag blev det en ny dikt från min söta dotter. Min för tillfället oerhört arga dotter. Mamma var nämligen superdummast i hela vida världen och gjorde precis allt fel - jag kom och hämtade på dagis precis den tid jag sagt, hon fick leka med mormor medan jag var på möte med bostadsbolaget (apropå dokusåpan Grannarna), vi fikade saft/kaffe och pepparkakor när jag kom hem igen och tja... Hmmm. Hur det var så var allt detta fel, och dessutom påstod jag att vi inte kunde åka och handla med Trollet iförd endast tunn sommarklänning.

Detta resulterade i en liten dikt:
"Mamma, hon är jätteful!
Tummen, den är också gul"

(Lätt plagiat säger jag...)
Men efter detta diktande var damen så nöjd med sig själv och med mamma som på order förstås skrev ned dikten och satte upp den på väggen, att hon var riktigt glad i flera minuter. Tills vi kom till affären och stötte samman med kusinerna. För kusinerna har två kattungar. Och fick åka i kundvagnen, inte bara stående bakpå som det arma Trollet. Och det är oooooorättvist!!! Och mamma suckar lätt och hoppas att den här perioden har ett slut. Helst före trettonårsdagen, och tonårskänslorna...