eller "Avsnitt sjuhundraelva - med Trollmor som aktör..."
Idag deltog faktiskt Trollmor i dokusåpan, annat än i rollen som snäll kurator/vårdare/dumbom. Istället agerade Trollmor som ytterst förbannad granne!
Litet efter fem ryckte det i dörren, så Trollmor kikade ut. I trapphallen irrade granne E, den söta lilla dementa dam som bor under oss. Hon hittade inte hem, visste inte riktigt var hon var, var rädd och skakade i hela kroppen. Det visade sig att granne I, mannen som hatar hemtjänst och utnyttjar grannar, hade dykt på henne och krävt att hon skulle komma in och bädda hans säng. Hon vågade inte säga nej, men nu hittade hon inte hem, visste inte i vilken lägenhet hon varit, och var vettskrämd.
Precis då tittade granne I ut, eftersom granne E tappat sina nycklar hos honom. Trollmor tog nycklarna i handen, och sade ytterst bestämt att "I fortsättningen låter du E vara, du begär inte hjälp från henne mera!" Sedan följde jag förstås E hem, vi tog hissen där hon knappt orkade stå. Turligt nog var hemtjänstpersonal i hennes lägenhet - de undrade förstås vart hon tagit vägen... Trollmor meddelade det inträffade, i en rätt bestämd ton, varvid hemtjänsttjejen blev lika arg hon, och ringde upp sina chefer. Därefter gick Trollmor och ringde bostadsbolaget, för nu var Trollmor liksom litet irriterad. Typ.
När telefonsamtalet var avklarat tittade Trollmor ut i trapphallen. Vi har inte precis säkerhetsdörrar i huset, det hörs rätt bra genom dem. Så vad Trollmor hörde var granne I, som larmade hemsjukvården (jo, han har larm, det används i sådana här fall).
"Grannarna bara skäller på mig och är elaka. Jag bara bad en granne hjälpa mig litet och då kom det en grannfru och bara skrek åt mig" klagade den stackars mannen. Livet är humor, under stundom...
Men granne A, han som eldar och skriker, flyttade idag! Och granne K, den med eget apotek och indrivningsverksamhet, flyttar 1 augusti. Han sade självmant upp kontrakten efter senaste Securitasbesöket i huset (som inträffade när Trollmor var på sin lyxsemester, tack och lov). Så nu är det två blådårar mindre i huset, nu har vi bara resten kvar. Och tro mig, granne I ligger risigt till nu. För det är en sak att be om hjälp av en stark och bestämd Trollmor. Men ger man sig på gamla, rädda och dementa grannar - då är verkligen det kokta fläsket stekt.
Och om man som inträffat vid ett par tillfällen dessutom är genuint jobbig mot litet Troll... ja, ni kan ana. Att skämta om att få låna ett gosedjur är helt ok, om det görs på rätt sätt, att skämta om att ta det är inte lika roligt. Och när repliken lyder "Jag ska sova i din säng i natt, det har din mamma lovat mig", då är det bara obehagligt, äckligt och riktigt skrämmande.
tisdag 18 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hu, trollmor, jag skulle inte vilja ha dina grannar.
Vet du vad, Andelieb - det vill inte jag heller...
Det var ett riktigt otrevligt bemötande mot litet troll. Usch usch usch! Vilka grejer att säga till ett litet barn! *ryser*
Skicka en kommentar