Oro, frustration och en trött Trollmor

Trollet har som bekant en knasfot, vi har inget bättre namn på hennes ben- och fotskada, så den får heta så. Opererad två gånger, och numera behandlad med nattskena, stretching och iläggssulor i skorna (ordet "iläggssulor" ser vansinnigt knepigt ut i skrift, noterar jag). På sistone har vår finaste ortoped upptäckt att hälsenan stramar litet igen. Inte farligt mycket, men tillräckligt för att just nattskena och stretching ska vara aktuellt. Men det ska räcka, var det sagt.

I helgen upptäckte jag att Trollet inte kan sätta ner hälen ordentligt på vänster fot. Hon tå-går på den, och sätter ner hälen på höger. Tydligast märkbart barfota, men tendensen finns även med skor. Troligen förvärras hennes bekymmer av att gå i icke-ortopediska sandaler, men vad göra? Hon får inga utprovade sandaler från ortopedtekniska eftersom hennes fot är för bra, och det räcker med iläggssulorna i de vanliga skorna. Iläggssulor är himla bra, inte tu tal om det. Men vilken unge klarar att gå i riktiga skor i denna värme? Kraftiga skor dessutom, för de måste vara det för att ge stöd. Och Trollet är ett varmblodigt barn som skulle kunna springa i sandaler från snösmältningen om hon fick. Eller dessförinnan... Så även Troll måste få ha sandaler, och vi hittade i alla fall ett par med skålad fot även i år. Men de räcker tydligen inte. Eller också är Trollets fotskada så beskaffad att den kommer bli värre med åren. Vi vet inte, eftersom det inte finns någon vacker diagnos att sätta på denna knasfot. Därmed inte heller någon prognos.

Ja, jag vet. Det är en liten skada, och den besvärar inte Trollet mycket alls - i vanliga fall. Men nu gör den det. Hon tycker det är "jobbigt och obehagligt" att sätta ner hälen, och det syns tydligt att hennes rörelseförmåga är mer begränsad än normalt. Vi skulle behöva en snabb tid till vår ortoped, och Trollet behöver bättre sandaler, något bara läkare kan skriva ut. Men det är semester. Vi kan inte få en snabb tid. Och därmed inte heller bättre skor. Medan vi väntar in tid och skor hinner det för det första bli höst, då inte sandalerna behövs. För det andra, vilket förstås är värre, hinner Trollets hälsena strama ihop sig ytterligare, eftersom hon behöver sätta i hela foten för att senan ska sträckas ut. Det kan hon inte nu. Moment 22 - vilket tycks vara rubriken för allt som har med Troll och sjukvård att göra.

Ja, jag blir frusterad, och tidvis arg. Men just nu är jag mest trött och ledsen. Trött på att vara "duktiga mamman", framför allt. För en sak vet jag med bestämdhet - hade jag varit en mindre trygg och säker mamma hade vi fått mer hjälp. Idag litar läkarna, såväl ortoped som allergiläkare, på att Trollmor fixar det hela; skenor, stretching, allergimat, medicinering osv. Och det gör jag ju. För det mesta. Men ibland skulle det onekligen vara skönt med litet mer hjälp, litet mer stöd, litet fler experter inblandade. Sjukgymnast och dietist, tex. För visst är jag en väldigt duktig och ganska sjukvårdskunnig person, som kan mycket om både allergimat och träningsprogram. Jag är riktigt bra, faktiskt, både på kunnandet och på att hantera Troll i sjukvården. Ungen är genomtrygg vad än läkare och sköterskor gör, och jag kan hantera det mesta, i alla lägen.

Men ibland är jag bara en mamma, en trött, frustrerad, orolig, arg och ledsen mamma, som behöver litet mer än det jag får, och behöver få slippa vara den duktiga mamman i precis alla lägen. Som vill få slippa vara expert även på det medicinska (Troll-expert är jag självklart, i alla lägen), utan istället vill få tiden och svaren jag behöver, istället för en klämkäck kommentar om att jag fixar det så bra själv. Och som dessutom behöver en kram eller två, när oron klumpar ihop sig i bröstet. Fast det sistnämnda kanske inte går att få på recept. Det bara borde göra det...