Det är somliga dar...

Måndag. Tufft och allmänt irriterande möte på jobbet, eller snarare, två jobbiga möten. Ett säljblad som bara blir fel - och där det inte ens går att kopiera över bilder, för bilden hamnar upp och ned och visar bara en liten del och ingen begriper varför. Allmänt strul med precis allt. Inte tid att äta vare sig frukost eller lunch, utan klara hela dagen på tre knäckebrödsskivor, varav två med minilätta (det enda som fanns i jobbkylen) och en utan. Bråk med Troll vid hämtningen, bråk som delvis beror på virrigt Troll som vägrar lyssna, men mest på trött mamma (fast det gick över fort). Lapp i Trollets väska om att ungen bara måste ha joggingskor på onsdag, när bankkontot innehåller en hundring och skorna måste köpas i två exemplar, och inte heller kan köpas, eftersom de nya iläggssulorna inte finns ännu - och jag jobbar till nio i morgon kväll. Dessutom fortfarande ledsen efter genomklappningen i helgen, med gråten i halsen mest hela tiden.

Om man har en sådan dag och kommer hem, och möts av en enda postförsändelse på hallgolvet när man öppnar dörren - ett kuvert med Jimmie Åkessons nuna - då är livet faktiskt mer än lovligt dumt!