Min dotter sover. I en varm och skön säng, med gosedelfinen SiSi intill. Idag har hon städat litet bland sina leksaker, vi har varit till affären och köpt glass, hon har räknat litet i sin mattebok och tittat på Bolibompa. och vi har förstås läst godnattsaga och några dikter som vanligt. Jag har tvättat och städat litet, ska snart diska också. Samt betalat räkningar. Middagen var riktigt god, marinerad lax med äggnudlar och grönsaker. Vatten till maten idag, för det önskades. Hennes fot är något bättre nu, hon klarar sig med en morfintablett (depåtablett) till natten, och imorgon är det bassängträning igen - underbar träning som dels gör nytta, dels är otroligt rolig.
Min dotter får äta sig mätt varenda dag. Hon går i skolan, och även om hon just nu inte orkar så långa dagar finns skolan där, och jag kan hjälpa henne med hemuppgifterna. Vattnet vi dricker är rent och gott, och vi kan tvätta oss själva och våra kläder i lika rent vatten. Min dotter har leksaker och böcker, i mängder faktiskt. Hon sover inomhus, i en skön säng. Jag kan betala våra räkningar, även om det är kärvt vissa månader. Vi kan unna oss att köpa hem ett paket glass när vi så önskar. Visst har hon ont i sin fot, och visst har sjukvården uppfört sig illa mot henne i denna segdragna historia, men vi kan gå till läkare och sjukgymnast utan att det kostar oss något, och jag har råd med hennes mediciner.
Det är inte så för alla. Mat, rent vatten, skola, läkarvård, böcker, tid att leka, en säng att sova i, föräldrar som kramas - det borde finnas för alla, men vi vet att det inte är så. Unicef är en av de organisationer som kämpar för att varenda unge ska få det min dotter får. Stöd dem!
söndag 29 april 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar