Familjetankar på en sexårsdag

Litet Troll blir bara större. Idag firades sexårsdagen, med paket, bad, kalas, tårta, önskemat och ännu mer paket. Troll uppvaktades förstås av mamma, mormor och morfar, men också av extrakusinerna, gudföräldrar, extramorbror och en del andra. För så här är det:
Vår lilla, minsta familj består av två personer, ett Troll, en Trollmor. Mindre kan det inte gärna bli, om det ska vara barnfamilj. På pappret finns det en mormor, en morfar, en morbror med fru och två kusiner. That's it. På pappret, alltså.

I verkligheten ser det ut så här: Fyra underbara gudföräldrar, som älskar Troll alldeles kopiöst. Två av gudföräldrarna är ett par med två stora barn, som med glädje umgås med Troll, och som Troll älskar. Gudfar Q har världens bästa sambo och fästmö, Trixi, som även hon älskar detta Troll och i princip är gudmor, hon också. Och så finns förstås gudmor B från norr, som vi träffar alldeles för sällan, men med glädje när så sker.

Kära vännen T med töserna M x 2 är ett fint kapitel för sig. Lilla M (som nu är ganska stor, snart 15), var bara 10 när Trollmor väntade Troll. Hon funderade en del över detta med adoption, ochj kom till en fenomenal slutsats: "Du ska ju adoptera Trollet, men hon har ju inte legat i din mage, så hon är ju inte släkt med dig på riktigt. Men du blir ju hennes mamma på riktigt ändå! Då kan väl vi också adoptera henne som vår kusin!" Och det gjorde de, rara M-flickorna. De nämner fortfarande glatt Troll som sin kusin, och vi är alltid bjudna i alla familjesammanhang. Både stora och lilla M är bland de viktigaste personerna i Trollets liv, och jag är glad att hon har så fina förebilder i dem.

Extramorbror är helt enkelt en följd av samma sorts tanke som den från lilla M - vi fann oss vara syskon och adopterade varandra som sådana. Fina systrar har jag i de ovanstående; B, T och Trixi. Vi har helt enkelt insett att adoption är vår grej - man kan adoptera även kusiner och syskon om man vill. Och det vill vi.

Till dessa kommer förstås ett stort antal vänner, vänner som står oss nära, vänner som engagerar sig i Troll och som ställer upp för mig. Vänner som lånar ut lägenheter eller sängplatser, lyssnar till trött Trollmors gnäll, bjuder på god mat, låter oss ärva leksaker och kläder, sms:ar, mejlar, ringer, bryr sig om Trollet, avlastar trött Trollmor genom att leka med Troll när vi ses och mycket mer. Finns. Finns för oss. Så även om vi på pappret har en mycket liten familj ser verkligheten helt annorlunda ut. I verkligheten har vi en stor och underbar familj och underbara vänner, som är viktigare för oss än vad s.k riktiga släktingar kan vara och i vissa fall är.

Så jag är i många fall en ovanligt litet ensamt stående mamma. Och Trollet är i alla stunder ett mycket älskat barn, av många. Hon vet det, och är lycklig för det, det märks. Eller som hon uttryckte det för en tid sedan: "Nästan alla i hela Sverige som känner mig tycker om mig!" Sådant gör även en Trollmor mycket lycklig. Vi är mycket lyckligt lottade, Trollet och jag, för vi har viktiga och underbara människor i våra liv, människor som alltid finns där. Människor, som uttalat eller ej, är den familj och släkt vi valt och som valt oss. För att vi tycker om varandra, för att vi är viktiga för varandra. Det är något att vara otroligt tacksam för, så här på en sexårsdag.

För fyra år sedan

satt jag och Trollmormor på ett flygplan, på väg på mitt livs viktigaste resa. Mina känslor just då beskrivs bäst av Kaxiga mamman i hennes gravidserie:

http://gravidserier.blogg.se/category/pa-vag-in.html
(Tack för en perfekt bild av hur det var och kändes!)

Det var snöigt och kallt i mars även det året. Det var det inte när vi kom fram, kan man lugnt säga. Från -10 till +40 på ett dygn, sådant är chockartat för vintermänniskor som oss. Och nu har det gått fyra år. Ute är det väl inte minus 10, men nästan. Och inne sover ett litet Troll, vars temperatur nog ligger "närmare 40 är 37 komma fem" som det står i visan. Lillgrodan.

Till min dotters mamma

I dag fyller Trollet fem år! En stor liten tös som firats nästan hela dagen och fått massor av presenter från mamma, mormor och morfar, kusinerna och vänner. För fem år sedan föddes hon, och jag vet inget om den dagen. Inte vilken tid på dygnet hon föddes, inte hur mycket hon vägde, inte om hon hade en liten tofs hår på huvudet eller ej. Inte heller vet jag något om hur det var när hon låg i magen, hur lång förlossningen var, hur den gick till. Allt jag vet är att hon föddes "efter tillräcklig tid", vilket väl lär betyda efter nio månader och att hon var "tillräckligt stor".

Men du vet, och jag tror du tänkt mycket på din fina lilla flicka i dag. Du bar denna lilla tös inom dig i nio månader och födde henne denna dag, kanske efter en lång och svår förlossning, kanske ganska snabbt. Jag tänker på dig på vår dotters födelsedag. Hade du hjälp när du födde ditt barn? Fanns det vänliga människor hos dig, som stöttade dig genom förlossningen? Jag hoppas det, jag hoppas du fick all hjälp du behövde denna dag för fem år sedan.

Vi har en underbar liten dotter ska du veta. Intelligent, charmig, rolig, social, verbal och fruktansvärt söt. Samt envis och temperamentsfull och en aning tålamodsprövande mellan varven. Som det ska vara, med andra ord. Jag har den stora nåden att få finnas med henne varje dag, se henne växa, lyssna till hennes funderingar, vara med i vardag och fest. Jag är hennes mamma. Men det är också du. Du är hennes mamma, nu och för alltid, inte bara den korta tid ni fick tillsammans. Och jag vet ju, till skillnad från andra adoptivföräldrar som bara får gissa, att du verkligen älskade din flicka, över allt annat. Hade jag inte fått veta det faktavägen hade det märkts på det underbara barn du födde för fem år sedan. Hela hennes jag säger att hon upplevt kärlek från sitt första andetag. Därför vet att jag du denna dag för fem år sedan tittade på ditt nyfödda barn med kärleksfulla ögon och visste att du fött det ljuvligaste barnet på jorden. Därför vet jag att denna dag måste ge dig smärta, över allt förnuft.

Älskade, älskade min dotters mor. Du var stark och modig och full av kärlek när du av omständigheterna tvingades välja en annan väg för din dotter än den du först tänkt. Du gav henne allt du kunde ge, och därmed gav du också mig den största gåvan man kan ge en annan människa: Du låter mig vårda och älska vår fina underbara dotter. För mig kommer hon alltid vara resultatet av två mödrars kärlek och omsorg. Hon är vår, och du kommer alltid finnas med oss, var dag. Din smärta kan jag inte ens ana, jag kan bara tacka dig för att du gav vår dotter så mycket kärlek under den korta tid ni fick tillsammans och hoppas att du genom våra återrapporter får veta att din lilla flicka har det bra idag, att hon fortfarande är älskad över allt annat och att hon mår gott där hon är. Hon pratar ofta om dig, och vi hoppas kunna träffa dig en dag, när vi åker tillbaka för att besöka Trollets födelseland.

I dag, för fem år sedan födde du en underbar liten flicka. Må Gud vara med dig, käraste vän.