Intolerans?

Hur kommer det sig att det blir så här på en Livsåskådningsmässa:

* katoliken och den asatroende diskuterar glatt likheter mellan respektive religion, och kommer fram till att de är många
* de bahai-troende fixar omgående ett bröd med vallmofrön till den judiska montern
* muslimen och pingstpastorn tar en fika och har jättetrevligt
* buddisten och prästen i Svenska kyrkan uttrycker sin glädje över att få diskutera gemensamma problem och glädjeämnen inom respektive samfund
* samtliga religionsföreträdare umgås, pratar, skrattar, debatterar, diskuterar och tycker det är lika viktigt som roligt att få mötas

Och i ett hörn sitter representanterna för Humanisterna för andra året i rad, och vägrar diskutera någonting, innan samtliga andra erkänner att de har fel. Samtidigt som de i varje enskild debatt och föreläsning talar sig varma om intoleransen och bristen på respekt hos alla troende. En liten, liten aning självkritik kanske kunde vara på sin plats? För dialog är alltid bättre än monolog, och det är i mötet vi skapar förståelse för varandras livsåskådningar. Jag respekterar ateismen, det är varje människas fria rätt att välja bort en gudstro. Men jag vill mycket hellre ha en dialog om varför och om vad jag kan lära av ateismen som grundsyn, än en monolog som går ut på att alla troende är intoleranta och en aning korkade. För den monologen vinner vare sig förståelse eller respekt.

Det gör däremot den öppna dialogen mellan kloka och genomtänkta människor som förstår att acceptera och respektera olikheten, samtidigt som man vågar stå för sin egen uppfattning. Mötet mellan de kloka är underbart att få vara en del av, möten med de fördömande är bara deprimerande.

(Och jo, de fördömande finns självklart, och sorgligt nog, inom alla religioner, men just på denna årliga mässa är det ju främst de som vill mötas och diskutera som kommer, därav öppenheten och viljan till förståelse).

Kondom eller Bibel? Tja...

Som de flesta läst eller hört har påven uttalat sig om kondomers betydelse i kampen mot hivsmitta och AIDS. Ingen var väl direkt förvånad över herrns åsikt i frågan heller.... På http://www.svenskbladet.se/ gjordes en satir över kommentaren, med överskriften "Bibeln enda säkra preventivmedlet mot Aids". I artikeln redogjordes för olika sätt att använda Bibelns som preventivmedel. Jag kunde inte låta bli att skriva en liten kommentar, och eftersom bloggar är ett av de få ställen där man lugnt kan citera sig själv och komma undan med det gör jag så. För Trollets mamma har naturligtvis löst problemet. Vänner och andra läsare av denna blogg: Så här använder man en Bibel som preventivmedel. Och i likhet med kondomer är detta ett rent manligt preventivmedel, kan tilläggas.

När lusten faller på och du vill vara nära föremålet för din åtrå, följ då först följande instruktion:

1) Tag en Bibel. En riktig bibel förstås. Helst en sådan där stor som förr låg i predikstolar eller en gammal familjebibel. I värsta fall kan en rejäl vanlig bibel duga, helst en med även de apokryfiska texterna. Passa er för sådant som Gideoniternas Nya Testamente eller pocketupplagor.

2) Slå upp lämplig bok. Mika är bra. Eller Ordspråksboken.

3) Läs en vers eller två. Tex Ordspråksboken 14:3 "Dårens ord blir ris för hans rygg, de klokas tunga är deras skydd".

4) Tag fram penisen. Lägg denna på bibeln.

5) Slå igen din bibel. Hårt. Om nödvändigt upprepa.

Jag törs faktiskt lova att ytterst få barn blir gjorda och mininalt med hiv-smitta överförs vid träget bruk av detta preventivmedel. Troende i andra religioner kan jag lugna med att även andra tunga heliga skrifter går utmärkt att använda i detta sammanhang.
För ateister och de som tillhör religioner med små korta skrifter: Använd lämpligt uppslagsverk. Statistisk årsbok är utmärkt.

---

Nej, jag tycker inte att jag hädar. Jag är däremot inte helt säker på vad påven gör, när han talar om att lösningen ligger i "ett andligt och mänskligt uppvaknande" samt "vänskap med dem som lider".
Och jag är ytterst medveten om att det finns kloka katoliker som säger ungefär som jag: Tro är bra, ett andligt och mänskligt uppvaknande behövs, och att stötta dem som lider är en självklarhet. Men så ini skåpet korkad får man bara inte vara att man blundar för en av mänsklighetens största katastrofer, och fördömer ett av de få sätt vi har att minska riskerna för miljontals människor.

Bibeln är en bra bok. Men ska den funka som skydd mot hiv-smitta får det vara som det berömda glaset vatten: "Inte före samlaget, inte efter samlaget, utan istället för samlaget". Vid närmare eftertanke är det nog precis så påven tänkt. Då kan jag meddela honom att jag gärna och ofta dricker vatten. Före och efter. Inte istället för. Jag tror jag delar den egenheten med större delen av jordens befolkning.

Gud och jultomten

Trollet tror på tomten. Benhårt och övertygat och med stor, stor kärlek. Hon tror även på små tomtenissar som lägger klappar under granen till barn som somnar ordentligt natten före julafton. Jag kan intyga att de tomtenissarna är kanonbra - det funkar nämligen riktigt bra att natta Troll med löften om tomtar.

Själv tror jag på Gud. Inte lika benhårt som dottern tror på tomten, men övertygat och med stor, stor kärlek. Trots att Gud sällan lägger små klappar under granen åt mig... Å andra sidan hindrar h*n mig inte att lägga dit en alldeles egen, bredvid Trollets. Men nu har jag på sistone mött en hel del människor som tydligen har en annan Gud än jag, eller som möjligen tillber just jultomten. Någon annan förklaring har jag inte till den gudssyn jag stött på.

Jag läste ett klämkäckt litet häfte i lördags, när jag medverkade vid en livsåskådningsdag. Vilket samfund som satte den i händerna på mig kan kvitta, men innehållet fick mig att ömsom skaka på huvudet, ömsom skratta. Bara be på rätt sätt så ska allt bli bra; din man slutar supa, du får det nya jobbet, en ny cykel, en resa till USA... Jodå, bara du ber rätt så ordnar sig alltsammans, på en gång. Om det inte ordnar sig är det för att du bett fel. Käck och praktisk tro - fast då måste det innebära att i princip samtliga västerlänningar ber hyfsat rätt, även om de är ateister, och den större delen av jordens befolkning (inklusive många, många kristna) ber käpprätt åt pepparskogen fel. Eftersom de drabbas av HIV, svält, naturkatastrofer, krig... Så klantigt av dem att inte förstå att det hela handlar om deras egen inställning och deras sätt att be.

En kvinna som i vissa sammanhang arbetar tillsammans med min mor har samma tro, fast i ett helt annat samfunds-sammanhang. Enligt henne är det bara att be om en bil, så ställer Gud en utanför dörren. Jodå, det hade hänt henne. På riktigt. Fast bilen hade litet repor i lacken för att hon inte skulle bli högmodig. Att hennes man hade köpt bilen, planerat och allt, hade inte med saken att göra. Och att familjen var lyckligt lottade att faktiskt kunna äga två bilar hade förstås bara att göra med att de trodde på rätt sätt och bad på rätt sätt.

Jag bad också Gud om en ny bil för ett tag sedan, inspirerad av ovan nämnda kvinna. Och jag fick bönesvar jag också. Jag hörde ett förtjust fnitter, följt av ett: "Trodde du, ja!" Jo, det var faktiskt vad jag hörde, sagt med stor värme. För den Gud jag tror på och har kontakt med har för det första humor, för det andra sunt förnuft. Och det är klart att jag inte trodde på det, vilket enligt alla "jultomts-Gud-anhängare" förstås är orsaken till att jag inte fick någon ny bil. Men ärligt talat, jag behöver ingen ny bil, det vet jag, det vet Gud också. Och vill jag ha en ny bil tycker jag det är bättre att be Gud om kraft och ork för att spara ihop till en...

Annars blir Gud förvillande lik just jultomten, en ytterst partisk jultomte, som bara kommer till vissa barn. Till barn med rätt föräldrar, födelseort och ekonomi. Inte till alla snälla barn, utan precis som den västerländska köpetomten - till den som har råd att betala. Även om det är på andras bekostnad. Jag tycker det är tillräckligt problematiskt att hantera tomten i det sammanhanget, jag vägrar att placera Gud där. Gud finns, i mitt liv är Gud en realitet. Men det är ingen jultomte-gud, ingen givare av cyklar, USA-resor och nya bilar. Det är en Gud som får mig att hantera vardagen, som ger mig kraft att gå till jobbet, laga mat, ta hand om Trollet. Det är en Gud som av nåd lät mig få vara mamma till just detta Troll. Av nåd. Inte för att jag bad rätt, eller trodde rätt, eller ens gjorde rätt. Av nåd. För att Gud älskar mig. Inget annat.

Det gör livet mycket svårare, för med den tron finns inga enkla svar, inga "om A så B", inga klämkäcka lösningar eller tvärsäkra små pamfletter att sticka i handen på andra för att övertyga dem om att jag har rätt. Men det är den enda tro jag kan leva med, det är den enda gudsbild som jag får att stämma. Inget enkelt, inget säkert. Men så oerhört mycket tryggare än att tro på jultomten. Om än under namnet gud.