Semester

Vi är på semester. I underbara semesterorten Uppsala. Jag är den enda människa på jorden som förlägger min semester till en lägenhet i Eriksberg (tack, tack, tack Kaxiga mamman med make som gör detta möjligt!), men så är jag också en ovanligt klok person som förstått att semester betyder att få vara fri. Fri från jobb, självklart, men framför allt fri att vara sig själv. Fri att vakna på morgonen i lycklig förvissning om att vi också denna dag kommer att träffa människor som är viktiga för oss. Vänner som betyder något, och där vi får betyda något tillbaka. Så jag semestrar vidare med ett lyckligt litet Troll och njuter av dagen. Varje dag. För jag är hemma här, och mycket lycklig.

Midsommarnattstankar

I kväll skulle jag gärna ha plockat sju sorters blommor. Inte för att nödvändigtvis lägga under kudden och drömma om en tillkommande - det är mest Trollet som tycker att mamma ska gifta sig. Nej, hon vill fortfarande inte ha en pappa, hon vill ha fest, tror jag. Och hon vill definitivt att mamma ska ha en fin, vit klänning. Jaja.

Men som sagt, i kväll skulle jag älskat att gå på strövtåg efter de där blommorna. Det är uppehåll nu, och klar luft efter allt regnande. Vad jag längtar efter att få röra mig utomhus nattetid; gå runt i högt gräs och bara känna alla dofter, bli litet kall och lagom fuktig om skor och fötter, strosa långsamt och kanske nynna på en midsommarvisa eller bara fundera över just ingenting. Jag är en nattmänniska och en skogsmänniska, och allra helst vill jag kombinera dessa saker. Att vara utomhus nattetid är bland det mest underbara jag vet, till och med att promenera genom Byn en sommarnatt är härligt, trots bristen på skog, vatten och ängar.

Jag längtar ut. Inte till krogen, men till skogen. Inte till vilda fester, men till frid och frihet. Inte till raggningshak, men till att sitta några vänner tillsammans och se solen gå upp. Eller bara till att ströva ensam över en äng sent om natten, plocka en blomma eller sju för att så ska vara, och få finnas till. Andas nattluft. Ja, jag vill komma ut i skogen, i naturen och andas. Snart.

Upp och ned

I måndags var jag hos frissan, med uppmaningen: "Gör vad du vill, jag tänker blunda". Det blev kanonsnyggt, om jag får tycka själv. I dag utnyttjade jag en present från min far, ett besök hos fotvården. Så nu är jag vacker upptill och nedtill - däremellan är det ungefär lika illa som förut. Men om någon muttrar kan jag i alla fall vinka med mina välskötta tår och vifta med håret, det är rätt ok det också.

Tillvarons mysterier, del 2

Varför, ack varför går man inte och lägger sig när man är trött? Vad är det som får en begåvad och ansvarsfull person att sitta och glo rakt in i en dator istället för att borsta tänderna och krypa ner i en skön säng och bara sova? Kväll efter kväll. Finns det någon som har ett svar till en Trollmor? En trött Trollmor. Som definitivt inte har borstat tänderna. Än mindre somnat. Korkboll.

Tillvarons mysterier, del 1

"Sommar, sommar och sol" sjunger Trollet, och jag tittar ut genom fönstret. Höst, höst och regn är vad jag ser. I dag, i går, alltid... Ändå är det torrt i markerna och grödorna behöver definitivt mer väta. Hur kan det vara grått, kallt och mulet veckor i sträck utan att det faller tillräckligt mycket regn? Särskilt som det ju regnat en liten skvätt varenda dag den senaste veckan. Tillvaron är märklig, och vädrets makter mer än outgrundliga. Kan det inte antingen regna eller vara någorlunda soligt? Det här tramsvädret gör till och med mig irriterad, jag som sällan eller aldrig har några som helst problem med väderlekar. I morgon är det studentfirande i Byn och en del kringliggande orter. Väderprognosen utlovar "åtta grader varmt, känns som fyra, hällregn". Arma ungar.

Språk och grodor

Jag är en elak och ondskefull besserwisser. Dessutom är jag språknörd och älskar att använda litet mer ålderdomliga ord, såsom "ohemula" (visst är det vackert, Svammel-Eva?), "sammalunda", "häpnadsväckande" eller "annorstädes". I mitt tycke är det rätt normala ord, i andras öron tycks de vara, tja häpnadsväckande milt sagt.

Trollet anammar, som de flesta barn, det språk hon omges av, och kan uttrycka sig med ganska udda fraser för en lilltjej mellan varven. "Det var gott, får jag lov att säga" är ett av hennes senaste favorituttryck och "Jag blev så häpen, förstår du" utbrast hon till en kompis, när hon var knappt fyra. Bra barn, sin mor upp i dagen.

Mina arbetskamrater har inte riktigt samma språkkänsla. Idag kommenterade en av dem det dåliga vädret nu vid alla skolavslutningar med orden: "Det kommer ju ändå litet sorti på stämningen om det regnar". Vad säger ni? Ska jag ge arbetslaget en ordbok den dag jag slutar här?

Kärlek igen - eller vad det nu ska föreställa

Jag har fått ett kontaktannons-mejl. Eller vad man nu ska kalla det. Någon söker tydligen efter min uppmärksamhet, och med tanke på diverse saknade företeelser i mitt liv kanske jag borde blivit en aning mer nyfiken på det hela.

Följande stod att läsa:

"Good morning, my name is Olga
I am honest, kind, girl from Russia.
Write me if you want to date with me
I shall send you my photo
I will wait your reply
My email address is..."

Nu är det så, kära Olga, att jag inte söker en ärlig och rar flicka från Ryssland. Jag vill inte ha en date med just dig, och ska du vänta på mitt svar lär du få vänta. Länge. Men ett par saker skulle jag bra gärna vilja veta, Olga: Hur hamnade ditt mejl i min brevlåda? Dvs vilken idiotisk server är det som skickat just detta spam, och hur stoppar man liknande eländen i fortsättningen...

Och varför händer det aldrig att det dyker upp ett mejl där det står "My name is Igor. I am a honest kind boy from Russia..."? Det kan väl inte någonstans möjligen ha med genus, könsroller och stereotyper att göra? Möjligen. Inte för att jag skulle svara Igor heller, men ibland undrar man om sändarna av sådana här mejl förutsätter att det mest är män som använder internet och att alla dessa män är kåta korkskallar som gärna importerar en Olga, köper Viagra eller skaffar penisförstoringar. Rätt ofta undrar man ju över vilken kvinnosyn som kommer till uttryck i medier och på arbetsplatser och inte minst på internet. Men då och då slår det mig att synen på mannen sannerligen inte är mycket att hurra för, den heller.