Tillvarons mysterier, del 4

Jag har nyligen varit med om att fatta beslut angående ändringar i strandskyddslagen för Byns kommun. I Byn finns en fågeldamm och en konstgjord pygmésjö. Litet utanför finns ett par sjöar som mest är förvuxna plaskdammar. Jag undrar så om någon verkligen vill anlägga hamn i den konstgjorda sjön. Eller bygga sommarstuga vid fågeldammen.

Nåja, ska man vara väldigt ärlig gäller strandskydd även bäckar, åar mm, och sådana finns det en hel del. Och i kommunens utkant finns det faktiskt ett par sjöar, om än inte stora och märkvärdiga. Och även de har ju skyddsvärde. Men när man bor i den vattentommaste staden i detta land känns onekligen beslut om strandskydd ganska komiskt.

Arg!

Nu var det dags igen - Trollet får i sig fel mat på dagis. Och när jag påpekar att hon har stora eksem till följd av detta blir svaret: "Men det har ju blivit kallare ute, då får de mer eksem".
Så jag är fly förbaskad. Ett samtal med kostchefen i dag har förmodligen rett ut det hela, hon tog det på största allvar. Men händer detta igen kommer jag välta stadshuset.

Debutdikt

Härom kvällen berättade Trollet att hon gjort en dikt. Denna dikt förmedlas härmed till omvärlden:

"Mamma är så vacker så
Tåen den är också blå".

Min dotter poeten.

Tillvarons mysterier, del 3

Varför sitter man alltid för öppen dörr hos tandläkaren? Ska man till läkare och visa minsta lilltå görs detta alltid i ett rum som är stängt för alla obehöriga, men hos tandläkaren sitter man och gapar för öppen ridå. Vilket ju faktiskt är ganska irriterande för en själv som patient. Det måste också vara fullkomligt skräckinjagande för små barn som kommer för en enkel liten undersökning, och får se en fullvuxen människa som är halvvägs på väg upp i taket med munnen full av prylar och en paniskt stirrande blick.

Rätt gissat, min tandföljetong fortsätter, men nu tror jag den sjunger på sista versen. Tandläkarbesöket i dag var visserligen långt (och dyrt...), men relativt uthärdligt i övrigt. Fast jag kom att fundera mycket över den öppna dörrens politik - vad är det egentligen som gör tandläkare så obenägna att stänga en dörr? Det kan inte vara främjande för vare sig deras rykte eller patienternas mentala hälsa att se mig krampaktigt krama om stolskarmarna samtidigt som jag kvider högt och står som en sprättbåge i stolen. Har någon ett bra svar?

A pale elusive blue?

I en av böckerna om Anne på Grönkulla förklarar en av Annes vänner hur hon mår med orden ovan. Jag vet inget bättre sätt att beskriva känslan jag har nu än just så; a pale elusive blue. Jag är definitivt inte deprimerad, inte ens nere. Jag är pigg och glad och rätt energisk dagtid, men när Trollet somnar kommer precis den känslan jag inte har andra ord för att beskriva än just dessa, litet svagt ljusblå, liksom. Jag vet inte ens varför känslan kommer, kanske trötthet, kanske ensamhet, kanske bara att det är slut på semestern på måndag. Samt att 90% av vännerna är i Visby och på Medeltidsveckan... Men precis så oprecist är det, det finns en sorgsen ton någonstans inom mig, men den är liten och stillsam och stör just inte alls. Den bara finns där. Det kan den få fortsätta med ett tag, det är ingen farlig känsla. Bara litet, litet ljusblå och en aning vemodig. Det är rätt ok, det med.

Till min dotters mamma

I dag fyller Trollet fem år! En stor liten tös som firats nästan hela dagen och fått massor av presenter från mamma, mormor och morfar, kusinerna och vänner. För fem år sedan föddes hon, och jag vet inget om den dagen. Inte vilken tid på dygnet hon föddes, inte hur mycket hon vägde, inte om hon hade en liten tofs hår på huvudet eller ej. Inte heller vet jag något om hur det var när hon låg i magen, hur lång förlossningen var, hur den gick till. Allt jag vet är att hon föddes "efter tillräcklig tid", vilket väl lär betyda efter nio månader och att hon var "tillräckligt stor".

Men du vet, och jag tror du tänkt mycket på din fina lilla flicka i dag. Du bar denna lilla tös inom dig i nio månader och födde henne denna dag, kanske efter en lång och svår förlossning, kanske ganska snabbt. Jag tänker på dig på vår dotters födelsedag. Hade du hjälp när du födde ditt barn? Fanns det vänliga människor hos dig, som stöttade dig genom förlossningen? Jag hoppas det, jag hoppas du fick all hjälp du behövde denna dag för fem år sedan.

Vi har en underbar liten dotter ska du veta. Intelligent, charmig, rolig, social, verbal och fruktansvärt söt. Samt envis och temperamentsfull och en aning tålamodsprövande mellan varven. Som det ska vara, med andra ord. Jag har den stora nåden att få finnas med henne varje dag, se henne växa, lyssna till hennes funderingar, vara med i vardag och fest. Jag är hennes mamma. Men det är också du. Du är hennes mamma, nu och för alltid, inte bara den korta tid ni fick tillsammans. Och jag vet ju, till skillnad från andra adoptivföräldrar som bara får gissa, att du verkligen älskade din flicka, över allt annat. Hade jag inte fått veta det faktavägen hade det märkts på det underbara barn du födde för fem år sedan. Hela hennes jag säger att hon upplevt kärlek från sitt första andetag. Därför vet att jag du denna dag för fem år sedan tittade på ditt nyfödda barn med kärleksfulla ögon och visste att du fött det ljuvligaste barnet på jorden. Därför vet jag att denna dag måste ge dig smärta, över allt förnuft.

Älskade, älskade min dotters mor. Du var stark och modig och full av kärlek när du av omständigheterna tvingades välja en annan väg för din dotter än den du först tänkt. Du gav henne allt du kunde ge, och därmed gav du också mig den största gåvan man kan ge en annan människa: Du låter mig vårda och älska vår fina underbara dotter. För mig kommer hon alltid vara resultatet av två mödrars kärlek och omsorg. Hon är vår, och du kommer alltid finnas med oss, var dag. Din smärta kan jag inte ens ana, jag kan bara tacka dig för att du gav vår dotter så mycket kärlek under den korta tid ni fick tillsammans och hoppas att du genom våra återrapporter får veta att din lilla flicka har det bra idag, att hon fortfarande är älskad över allt annat och att hon mår gott där hon är. Hon pratar ofta om dig, och vi hoppas kunna träffa dig en dag, när vi åker tillbaka för att besöka Trollets födelseland.

I dag, för fem år sedan födde du en underbar liten flicka. Må Gud vara med dig, käraste vän.

Semester

Vi är på semester. I underbara semesterorten Uppsala. Jag är den enda människa på jorden som förlägger min semester till en lägenhet i Eriksberg (tack, tack, tack Kaxiga mamman med make som gör detta möjligt!), men så är jag också en ovanligt klok person som förstått att semester betyder att få vara fri. Fri från jobb, självklart, men framför allt fri att vara sig själv. Fri att vakna på morgonen i lycklig förvissning om att vi också denna dag kommer att träffa människor som är viktiga för oss. Vänner som betyder något, och där vi får betyda något tillbaka. Så jag semestrar vidare med ett lyckligt litet Troll och njuter av dagen. Varje dag. För jag är hemma här, och mycket lycklig.