Till min dotters mamma

I dag fyller Trollet fem år! En stor liten tös som firats nästan hela dagen och fått massor av presenter från mamma, mormor och morfar, kusinerna och vänner. För fem år sedan föddes hon, och jag vet inget om den dagen. Inte vilken tid på dygnet hon föddes, inte hur mycket hon vägde, inte om hon hade en liten tofs hår på huvudet eller ej. Inte heller vet jag något om hur det var när hon låg i magen, hur lång förlossningen var, hur den gick till. Allt jag vet är att hon föddes "efter tillräcklig tid", vilket väl lär betyda efter nio månader och att hon var "tillräckligt stor".

Men du vet, och jag tror du tänkt mycket på din fina lilla flicka i dag. Du bar denna lilla tös inom dig i nio månader och födde henne denna dag, kanske efter en lång och svår förlossning, kanske ganska snabbt. Jag tänker på dig på vår dotters födelsedag. Hade du hjälp när du födde ditt barn? Fanns det vänliga människor hos dig, som stöttade dig genom förlossningen? Jag hoppas det, jag hoppas du fick all hjälp du behövde denna dag för fem år sedan.

Vi har en underbar liten dotter ska du veta. Intelligent, charmig, rolig, social, verbal och fruktansvärt söt. Samt envis och temperamentsfull och en aning tålamodsprövande mellan varven. Som det ska vara, med andra ord. Jag har den stora nåden att få finnas med henne varje dag, se henne växa, lyssna till hennes funderingar, vara med i vardag och fest. Jag är hennes mamma. Men det är också du. Du är hennes mamma, nu och för alltid, inte bara den korta tid ni fick tillsammans. Och jag vet ju, till skillnad från andra adoptivföräldrar som bara får gissa, att du verkligen älskade din flicka, över allt annat. Hade jag inte fått veta det faktavägen hade det märkts på det underbara barn du födde för fem år sedan. Hela hennes jag säger att hon upplevt kärlek från sitt första andetag. Därför vet att jag du denna dag för fem år sedan tittade på ditt nyfödda barn med kärleksfulla ögon och visste att du fött det ljuvligaste barnet på jorden. Därför vet jag att denna dag måste ge dig smärta, över allt förnuft.

Älskade, älskade min dotters mor. Du var stark och modig och full av kärlek när du av omständigheterna tvingades välja en annan väg för din dotter än den du först tänkt. Du gav henne allt du kunde ge, och därmed gav du också mig den största gåvan man kan ge en annan människa: Du låter mig vårda och älska vår fina underbara dotter. För mig kommer hon alltid vara resultatet av två mödrars kärlek och omsorg. Hon är vår, och du kommer alltid finnas med oss, var dag. Din smärta kan jag inte ens ana, jag kan bara tacka dig för att du gav vår dotter så mycket kärlek under den korta tid ni fick tillsammans och hoppas att du genom våra återrapporter får veta att din lilla flicka har det bra idag, att hon fortfarande är älskad över allt annat och att hon mår gott där hon är. Hon pratar ofta om dig, och vi hoppas kunna träffa dig en dag, när vi åker tillbaka för att besöka Trollets födelseland.

I dag, för fem år sedan födde du en underbar liten flicka. Må Gud vara med dig, käraste vän.

Semester

Vi är på semester. I underbara semesterorten Uppsala. Jag är den enda människa på jorden som förlägger min semester till en lägenhet i Eriksberg (tack, tack, tack Kaxiga mamman med make som gör detta möjligt!), men så är jag också en ovanligt klok person som förstått att semester betyder att få vara fri. Fri från jobb, självklart, men framför allt fri att vara sig själv. Fri att vakna på morgonen i lycklig förvissning om att vi också denna dag kommer att träffa människor som är viktiga för oss. Vänner som betyder något, och där vi får betyda något tillbaka. Så jag semestrar vidare med ett lyckligt litet Troll och njuter av dagen. Varje dag. För jag är hemma här, och mycket lycklig.

Midsommarnattstankar

I kväll skulle jag gärna ha plockat sju sorters blommor. Inte för att nödvändigtvis lägga under kudden och drömma om en tillkommande - det är mest Trollet som tycker att mamma ska gifta sig. Nej, hon vill fortfarande inte ha en pappa, hon vill ha fest, tror jag. Och hon vill definitivt att mamma ska ha en fin, vit klänning. Jaja.

Men som sagt, i kväll skulle jag älskat att gå på strövtåg efter de där blommorna. Det är uppehåll nu, och klar luft efter allt regnande. Vad jag längtar efter att få röra mig utomhus nattetid; gå runt i högt gräs och bara känna alla dofter, bli litet kall och lagom fuktig om skor och fötter, strosa långsamt och kanske nynna på en midsommarvisa eller bara fundera över just ingenting. Jag är en nattmänniska och en skogsmänniska, och allra helst vill jag kombinera dessa saker. Att vara utomhus nattetid är bland det mest underbara jag vet, till och med att promenera genom Byn en sommarnatt är härligt, trots bristen på skog, vatten och ängar.

Jag längtar ut. Inte till krogen, men till skogen. Inte till vilda fester, men till frid och frihet. Inte till raggningshak, men till att sitta några vänner tillsammans och se solen gå upp. Eller bara till att ströva ensam över en äng sent om natten, plocka en blomma eller sju för att så ska vara, och få finnas till. Andas nattluft. Ja, jag vill komma ut i skogen, i naturen och andas. Snart.

Upp och ned

I måndags var jag hos frissan, med uppmaningen: "Gör vad du vill, jag tänker blunda". Det blev kanonsnyggt, om jag får tycka själv. I dag utnyttjade jag en present från min far, ett besök hos fotvården. Så nu är jag vacker upptill och nedtill - däremellan är det ungefär lika illa som förut. Men om någon muttrar kan jag i alla fall vinka med mina välskötta tår och vifta med håret, det är rätt ok det också.

Tillvarons mysterier, del 2

Varför, ack varför går man inte och lägger sig när man är trött? Vad är det som får en begåvad och ansvarsfull person att sitta och glo rakt in i en dator istället för att borsta tänderna och krypa ner i en skön säng och bara sova? Kväll efter kväll. Finns det någon som har ett svar till en Trollmor? En trött Trollmor. Som definitivt inte har borstat tänderna. Än mindre somnat. Korkboll.

Tillvarons mysterier, del 1

"Sommar, sommar och sol" sjunger Trollet, och jag tittar ut genom fönstret. Höst, höst och regn är vad jag ser. I dag, i går, alltid... Ändå är det torrt i markerna och grödorna behöver definitivt mer väta. Hur kan det vara grått, kallt och mulet veckor i sträck utan att det faller tillräckligt mycket regn? Särskilt som det ju regnat en liten skvätt varenda dag den senaste veckan. Tillvaron är märklig, och vädrets makter mer än outgrundliga. Kan det inte antingen regna eller vara någorlunda soligt? Det här tramsvädret gör till och med mig irriterad, jag som sällan eller aldrig har några som helst problem med väderlekar. I morgon är det studentfirande i Byn och en del kringliggande orter. Väderprognosen utlovar "åtta grader varmt, känns som fyra, hällregn". Arma ungar.

Språk och grodor

Jag är en elak och ondskefull besserwisser. Dessutom är jag språknörd och älskar att använda litet mer ålderdomliga ord, såsom "ohemula" (visst är det vackert, Svammel-Eva?), "sammalunda", "häpnadsväckande" eller "annorstädes". I mitt tycke är det rätt normala ord, i andras öron tycks de vara, tja häpnadsväckande milt sagt.

Trollet anammar, som de flesta barn, det språk hon omges av, och kan uttrycka sig med ganska udda fraser för en lilltjej mellan varven. "Det var gott, får jag lov att säga" är ett av hennes senaste favorituttryck och "Jag blev så häpen, förstår du" utbrast hon till en kompis, när hon var knappt fyra. Bra barn, sin mor upp i dagen.

Mina arbetskamrater har inte riktigt samma språkkänsla. Idag kommenterade en av dem det dåliga vädret nu vid alla skolavslutningar med orden: "Det kommer ju ändå litet sorti på stämningen om det regnar". Vad säger ni? Ska jag ge arbetslaget en ordbok den dag jag slutar här?