Kapten Vimes "Stövelteori" i dagsaktuell tappning

Jag har hittat sandaler åt Trollet! Utan att ruinera mig. Detta borde näst intill vara en riksnyhet och firas med allmän flaggdag, så unikt är det. Nej, inte beroende på att Trollet avskyr att prova skor - det gör nästan alla barn. Inte heller för att den unga damen skulle ha särskilda krav, när det gäller skor är hon faktiskt ovanligt lätt att lyckliggöra, tack och lov.

Nej, problemet ligger på en helt annan nivå, och har ganska mycket gemensamt med Terry Pratchets underbart formulerade text (hämtad ur "Men at Arms"/"En man på sin vakt"):
"Men saken var den att bra stövlar höll år ut och år in. en man som kunde avvara femtio daler fick ett par stövlar som efter tio år fortfarande skulle hålla honom varm om fötterna, medan en fattig man som bara kunde kosta på sig billiga stövlar under samma tidsrymd skulle ha lagt ut hundra daler på stövlar och ändå vara våt om fötterna. Detta var kapten Vimes "Stövelteori" rörande de socioekonomiska orättvisorna".

Jag har oftast (när inte rotfyllningar kommer i vägen) råd att köpa _ett_ par riktigt bra skor av åt Trollet av var sort hon behöver. Ett par stadiga, bra skor eller sandaler eller vinterkängor av bra kvalitet som ger ordentligt stöd för foten. Ett alltså. Problemet är att det inte räcker. Trollet har sin "knasfot" att ta hänsyn till, det är vad vi i brist på bättre namn kallar hennes vänstra fot. Vänsterbenet är fortfarande kortare och smalare än det högra, med svagare muskulatur och sämre balans, även om det blivit mycket bättre av hennes två operationer. Och foten är även den mindre, en dryg storlek mindre än den högra.

Den vänstra foten kan bara inte slänga runt i en för stor sko, den kräver mer stöd än den högra och passformen är alltså extra viktig. Samtidigt kan Trollet knappast klämma in sin högerfot i en sko som är ett nummer för liten. Alltså krävs inköp av två par skor för varje par Trollet behöver. Att köpa ett par sandaler innebär därför att vi måste hitta en sort där det finns par i två storlekar, att dessa måste ge bra stöd för vänsterfoten och att jag måste betala dessa två par.

Bara det första kan vålla problem. Trollet kan förälska sig handlöst i ett par skor, som sitter perfekt på ena foten - och så är den andra storleken slutsåld. Eller vad värre är - skorna kan finnas i ett modellskifte, där det helt enkelt inte görs några skor i den större storleken av just den modellen. Detta kommer bli akut om några år, när vi hamnar i det magiska gränslandet 30-31. Vad vi gör då vete fåglarna.

Bra stöd är en fråga för sig. Sandaler till flickor görs ytterst sällan med skålad fot, något som är ett absolut krav om Trollet ska kunna ha sandaler. Förra sommaren letade vi i alla butiker i Byn, även de snuskdyra, men det fanns inga flicksandaler som gav fotstöd. Det fick bli pojksandaler, i fjol som i år, och det är helt ok med både mig och Trollet, i och för sig. Men det retar mig till milt vansinne att flickfötter inte anses behöva lika bra och stadiga sandaler som pojkfötter. Inte ens i storlek 27...

Och så det sista, det som får mig att ilsket citera kapten Vimes varje gång vi står vid kassan i en skobutik: Båda paren ska betalas. Det innebär att jag faktiskt inte har råd med de där extrabra skorna som Trollet skulle behöva, för även om jag har råd med ett par för 500:- har jag inte råd med två par. 1.000:- för ett par brukbara skor som räcker en säsong, det finns det inte utrymme för i min budget. Inte med tanke på att det krävs fler skor än ett par för ett barn...

I fjol fanns det ett bidrag för dem som behövde olikstora skor pga funktionshinder, vi betalade det ena paret och landstinget det andra. I höstas drogs detta bidrag in över hela landet. Motivering: "Man kan faktiskt ha ett par skor i flera år, så det behöver inte bli så dyrt". När jag ställde frågan om hur ett barn skulle kunna ha samma par skor i flera år blev svaret "Men det är så få barn det rör sig om så det spelar ingen roll". Där stannar man i komplett häpnad. Rör det sig om ett fåtal barn - hur kan det då bli så dyrt? Eller resonerar man krasst som så att det är så få barn att vi föräldrar inte är en politisk påverkansfaktor? Jag vet inte, jag vet bara att detta är bland det dummaste jag hört i denna väg. Någonsin. Och då är jag politiker själv och har hört bra många dumheter ur mina kollegers munnar...

Så summan av det hela är att Trollet och hennes kamrater, som bättre än andra behöver stadiga och bra skor, oftast får klara sig med ett par som är något sämre än vad de borde vara. Trots att vi föräldrar lägger ner mer pengar på dessa skor än vad andra föräldrar gör. Det är vansinne. Det är Moment 22. Och det är en ytterst bra bild av Kapten Vimes "Stövelteori".

PS Sandalerna vi hittade var rea-på-rean på Skopunkten, och riktigt rejäla, med skålade innersulor. För det totala priset av 75:- Och vi fick tag på absolut sista paret av den större storleken. Som sagt, detta borde firas med allmän flaggdag.

PS 2 Om någon undrar har Trollet för bra fötter för ortopediska skor numera, så det är inte en väg vi kan gå. Även om det skulle bli både bättre och billigare. Moment 22 omigen