Till min dotters mamma

I dag fyller Trollet fem år! En stor liten tös som firats nästan hela dagen och fått massor av presenter från mamma, mormor och morfar, kusinerna och vänner. För fem år sedan föddes hon, och jag vet inget om den dagen. Inte vilken tid på dygnet hon föddes, inte hur mycket hon vägde, inte om hon hade en liten tofs hår på huvudet eller ej. Inte heller vet jag något om hur det var när hon låg i magen, hur lång förlossningen var, hur den gick till. Allt jag vet är att hon föddes "efter tillräcklig tid", vilket väl lär betyda efter nio månader och att hon var "tillräckligt stor".

Men du vet, och jag tror du tänkt mycket på din fina lilla flicka i dag. Du bar denna lilla tös inom dig i nio månader och födde henne denna dag, kanske efter en lång och svår förlossning, kanske ganska snabbt. Jag tänker på dig på vår dotters födelsedag. Hade du hjälp när du födde ditt barn? Fanns det vänliga människor hos dig, som stöttade dig genom förlossningen? Jag hoppas det, jag hoppas du fick all hjälp du behövde denna dag för fem år sedan.

Vi har en underbar liten dotter ska du veta. Intelligent, charmig, rolig, social, verbal och fruktansvärt söt. Samt envis och temperamentsfull och en aning tålamodsprövande mellan varven. Som det ska vara, med andra ord. Jag har den stora nåden att få finnas med henne varje dag, se henne växa, lyssna till hennes funderingar, vara med i vardag och fest. Jag är hennes mamma. Men det är också du. Du är hennes mamma, nu och för alltid, inte bara den korta tid ni fick tillsammans. Och jag vet ju, till skillnad från andra adoptivföräldrar som bara får gissa, att du verkligen älskade din flicka, över allt annat. Hade jag inte fått veta det faktavägen hade det märkts på det underbara barn du födde för fem år sedan. Hela hennes jag säger att hon upplevt kärlek från sitt första andetag. Därför vet att jag du denna dag för fem år sedan tittade på ditt nyfödda barn med kärleksfulla ögon och visste att du fött det ljuvligaste barnet på jorden. Därför vet jag att denna dag måste ge dig smärta, över allt förnuft.

Älskade, älskade min dotters mor. Du var stark och modig och full av kärlek när du av omständigheterna tvingades välja en annan väg för din dotter än den du först tänkt. Du gav henne allt du kunde ge, och därmed gav du också mig den största gåvan man kan ge en annan människa: Du låter mig vårda och älska vår fina underbara dotter. För mig kommer hon alltid vara resultatet av två mödrars kärlek och omsorg. Hon är vår, och du kommer alltid finnas med oss, var dag. Din smärta kan jag inte ens ana, jag kan bara tacka dig för att du gav vår dotter så mycket kärlek under den korta tid ni fick tillsammans och hoppas att du genom våra återrapporter får veta att din lilla flicka har det bra idag, att hon fortfarande är älskad över allt annat och att hon mår gott där hon är. Hon pratar ofta om dig, och vi hoppas kunna träffa dig en dag, när vi åker tillbaka för att besöka Trollets födelseland.

I dag, för fem år sedan födde du en underbar liten flicka. Må Gud vara med dig, käraste vän.