När livet är som jag en gång läste hos Barbro Alving "ormigt och grodigt, loppigt och råttigt", brukar jag citera Marwin, den manodepressiva roboten i "Liftarens guide till galaxen" (Och nej, jag har ännu inte berätta "hela den boken" för Trollet).
"Life. Loathe or ignore it, you can't like it" suckar Marwin och jag ikapp. Det märkliga är att det hjälper. Det, och alla andra depressiva citat jag kan, fungerar. De liksom lappar ihop mig, och gör mig nöjdare, gladare och på mycket bättre humör. Stick i stäv med allt positivitetstänkande är detta vad som hjälper just mig. Kanske för att jag helt enkelt älskar att citera, kanske för att mitt dåliga humör pyser ut med citaten, jag vet inte. Men hjälper gör det, varje gång.
Andra saker hjälper också. Att veta att vänner finns, om än för långt borta för en fika eller en kram. Tanken på ett varmt bad ikväll när Troll sover, och en skruttig Harlequin-bok att läsa i badet. Samt en stor kopp varm choklad efteråt. Märkligt och underbart är det att det alltid är de små enkla sakerna som skapar lyckan. Det är skönt att veta, för varma bad, slaskromaner och varm choklad är lättöverkomliga saker i denna annars trassliga värld.
Så Marwin, du har fel. Man kan faktiskt gilla det här livet. Även om det inte är perfekt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar