Mañana-maran och jag

Som trogna läsare vet är jag singel sedan 1800-kallt ungefär. Men en inneboende har jag, eller snarare en sorts parasit som envisas med att leva väldigt tätt tillsammans med mig. Mañana-maran kallade Barbro Alving sin påfrestande inneboende, och det här är definitivt samma typ. Populärt även kallad uppskjutardjävulen. Och vad jag är trött på denna mara!

Just nu arbetar den på heltid. Om två veckor kommer hantverkarna hit. Huset ska stamrenoveras, jubel och fröjd. Det kommer bli fantastiskt bra. Efteråt. Men som jag nämnt tidigare innebär detta en hel del jobb. Förråd ska tömmas och stuvas undan, skåp ska tömmas och saker paketeras, möbler ska flyttas, och allt ska stuvas in i mitt pygmélilla sovrum samt i ett hörn av vardagsrummet. Det går, det kommer självklart att gå hur bra som helst. Sovrummet är nästan fullt av pryttlar från källaren, men med litet god vilja och omorganisation går det att stuva in litet till. Jag fixar det. Självklart. Frågan är bara när...

Jag har inga helger kvar, för nästa helg ska vi på dop och helgen därefter ska vi till Stockholm och fira vår familjedag, Trollet och jag. Men det är rätt gott om vardagar. Den här dagen, t.ex. Jag har inte ens Trollet hemma, hon ska sova hos mormor och morfar, då jag har kommunfullmäktige ikväll. En utmärkt dag för skåpstömmande och omflyttningar. Och vad gör Mañana-maran? Får mig att sitta vid datorn, läsa litet skräplitteratur, spela litet wordfeud, skriva litet blogg... Visserligen trevliga saker, men inte till så stor hjälp när det gäller att få lägenheten klar för stamrenoveringen.

Så bästa mara, kan du vara så vänlig och parasitera någon annanstans de närmsta två veckorna? Jag behöver få detta fixat omgående och tiden är knapp. Och själv är jag mer än lovligt slö.