Må så vara att det är ytligt media. Och att korkade applikationer äter upp ens tid. Men var annars skulle jag under en enda dag kommunicera med min mor, tre kusiner, två gamla skolkamrater från arla urtid, två gamla studentteater-kompisar, tre jobbrelaterade kontakter, två av mina vänners barn och ett helt gäng övriga vänner från landets alla hörn och från alla perioder av mitt liv?
Jag har fått grattishälsningar, retats med min kusin, tagit emot anmälningar till jobbets föreläsningar, kommenterat valkampanjen, småpratat litet och i största allmänhet hållit mig a jour med vad som händer i mina vänners liv. Ytligt? Ja, kanske. Men så oerhört mycket bättre än ingen kontakt alls, vilket faktiskt varit fallet när det gäller mer än 90% av dem jag på något vis hört av mig till idag. Så jag gillar Facebook. Och bloggar. Och alla andra sätt som gör att även jag, geografiskt och socialt långt borta från de allra flesta av dem jag tycker om, kan hålla kontakt med dem. Internet har fördelar, helt klart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag som inte sätter mig och ringer folk för att jag hatar att prata i telefon, skulle inte alls kunna ha kontakt med så många om det inte vore för nätet, och på FB har jag dem samlade på ett och samma ställe...
Kan bara hålla med! För mig har Facebook dessutom blåst liv i gamla vänskaper och kontakter som aldrig skulle ha skett annars. Jag har också hitatt en och annan ny vän och det är ju alltid kul! DEtsamma med bloggar : ) Sociala medier har helt klart sina poänger!
(Heliga vardag)
Sociala medier och Facebook is the shit.
Jag tycker som du.
Vi har en hel del nära familj som inte bor fullt så nära som jag kan tycka att de borde göra ibland och då är FB perfekt.
Vi kan känna att vi är lite med i varandras liv i alla fall.
Trots att vi befinner oss så långt ifrån varandra geografiskt.
Toppenbra är vad det är.
För mig, som egentligen inte har några arbetskamrater på arbetstid, är facebook ett bra sätt att småprata.
Bloggar är jag faktiskt lite mer tveksam till. Visst gillar jag att läsa, och skriver då och då också, men på något sätt känns det roligare att en vän talar om något viktigt direkt till mig, än att jag skall behöva läsa om det. Men visst, jag gör samma sak, jag lägger ut på facebook hur det går för min bok till exempel.
Och jag har också blåst liv i en hel del gamla bekantskaper genom facebook, inte bara på nätet utan det har även lett till träffar på riktigt. Mycket trevligt!
(Skrivet av Karin, inte Rune men det är hans google-konto som är inloggat...)
Skicka en kommentar