Helvetesvecka 1 är över. Eller ja, arbetsdelen av den. Den officiella arbetsdelen. Ärligt talat ser jag inte så där värst fram mot helgen, och inte mot nästa vecka heller. Hur det gått till fattar jag inte, men detta ser ut att vara en av de mest fullspäckade helgerna på länge.
Nuvarande arbetsplan:
Fredag kväll: Diska, baka någon mer kaka, plocka undan (och klockan är elva...)
Lördag: Frukost, slå in paket, klä Troll fin, skjutsa Troll till kalas (som börjar 10.00), åka till jobbet och röja järnet, hämta Troll, laga lunch, baka kaka, fixa tårta, stryka dukar, ha gäster, fixa middag, diska, skriva klart minst en artikel till medlemstidning, städa.
Söndag: Sovmorgon - kanske. Slå in paket, laga lunch, promenera Troll till annat kalas (inte glömma att ta med eget fikabröd till Troll), handla åt jobbet, hämta Troll, hem, ha Gammeltroll (mormor och morfar alltså) på besök, äta middag, baka till jobbet, diska...
Och sedan börjar helvetesvecka nr 2 - jobb 8.00 - 21.00 tisdag - torsdag. Och på måndag, den enda lediga kvällen är det ett styrelsemöte. Och ingen ledig fredag.
Tyst i huset? Inte så det stör... Men kalabaliken har inte tokstartat än i alla fall, det finns vissa tecken på att det inte blir så mycket sömn alls denna helg.
Nej, jag tycker inte detta är kul. Alls. Jag behöver ett nytt jobb. Jag behöver en ny bostad. Jag behöver ett nytt liv. Ganska väldigt mycket behöver jag ett nytt liv. Och just nu, ärligt talat, en famn att vila i för en stund. En kram eller två. Och tillåtelsen att släppa taget en liten, liten stund. För jag är tröttare än jag ens vågar erkänna. Allra mest på att inte ha ett enda andningshål, utöver nätet. För bloggar och facebook i all ära - det är ont om kramar här. Och ont om famnar att vila i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Förstår precis vad du menar. Nätet är bra som så, men inte är det en kram, inte. Hoppas du lyckas få allt du vill - nytt jobb, ny bostad, och en alldeles lagom, perfekt famn att krypa in i då och då och vila i. Förstår att du är trött! Du är en kämpe som orkar!!
(Och man får säga till gäster att gå hem eller inte komma alls, och styrelsejobb är frivilliga. När man är som tröttast gör man inte alltid de smartaste cost-benefit-analyserna, ibland är det bättre att ta smällen när man inte gör saker. Men, förstås, ibland är det inte det, och då får man kämpa på.)
Kramar!!
Ojojoj...så där kan du ju inte ha det många dagar till. Dags att börja sanera bort alls som inte ar absolut nödvändigt tycker jag.
Hoppas snart du når målet med ditt nya och lugnare liv. Och glöm inte... man måste inte baka!
Tack, vänner!
Nickan: Tyvärr måste man baka när man har allergiskt barn som är bjudet på kalas, annars får barnet inget fika...
Och jo, jag sanerar och sanerar. Men jobbet äter upp allt jag sanerar bort, jag är inte den enda där som är totalknäckt just nu.
Men kalaset blev inställt, se kommande blogginlägg. Ack ja.
Skicka en kommentar