Ett samtal med Kaxiga mamman fick mig att börja fundera litet, igen. Ibland skäms jag över att jag är inte är strålande lycklig 24 timmar per dygn, 365 dagar per år. Jag har ju världens underbaraste barn (helt objektivt förstås!), och jag är en mycket lycklig mamma. Och visst är jag lycklig i mitt föräldraskap, där är jag trygg och nöjd och mår bra, även om Trollet har en tendens att driva mig till milt vansinne mellan varven. Och jag tror och hoppas att litet Troll gör detsamma, även om hon stundom upplyser mig om att hon hellre skulle vilja bo hos sin Vietnam-mamma eller att jag är den dummaste mamman i hela världen och att hon aldrig ska tycka om mig igen. Hälsotecken tycker Trollmor. Så visst är jag en lycklig mamma. 24 timmar om dygnet och 365 dagar om året.
Men att vara en lycklig mamma är faktiskt inte detsamma som att vara en lycklig människa. Föräldraskapet är det bästa och det viktigaste i mitt liv, visst är det så, men det är inte hela mitt liv. Jag är mer än en mamma, jag är också en människa utanför föräldraskapet. Och där är jag inte lika lycklig. Där saknar jag det mesta som gör mitt liv värt att leva; ett vettigt socialt liv, intellektuell stimulans, en trygg ekonomi, ett jobb jag trivs med. Och det är förstås rena skiten att det är så, och jag jobbar på att förändra det, även om det går omåttligt trögt.
Men om jag skiljer de där begreppen åt, om jag tillåter mig att vara en lycklig mamma, men en mindre lycklig människa, då slipper jag i alla fall det ständigt gnagande dåliga samvetet. Om jag accepterar att jag vantrivs med stora delar av mitt eget liv, men att dessa delar ligger utanför mitt föräldraskap - då mår jag faktiskt bättre. För jag är en mycket lycklig mamma, men jag är just nu ingen lycklig människa. Det behöver jag inte skämmas för.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Spännande resonemang, trollmor. Jag bara undrar hur du lyckas acceptera det som du inte "är nöjd med". Jag har en tendens att låta de saker som inte är bra "ta över" eftersom jag blir så fokuserad på att förbättra dem. Hur gör du????
Jag vet inte om jag direkt lyckas acceptera. Men jag måste släppa ibland för att inte bli galen. Som just nu, när det enda som verkligen funkar är just att vara mamma. Om jag fokuserade på allt som inte funkar skulle jag snart inte orka vara mamma heller. Inte en bra i alla fall...
Även mammor behöver tankas. Vissa mammor klarar sig med bara barnkrambränsle, men andra, som jag, behöver mer för att få en bra balans. Jag har en tank för musik, en för hantverk, en för läsning, en för vuxenumgänge och en för diverse. Även om barn-tanken är den största och den som ger mig mest lycka och energi, så hackar motorn om för många av de andra tankarna är tvärtomma.
Men precis så, Kaxiga mamman! Min största tank är ju ständigt full, men de andra gapar sorgligt tomma. Jag behöver mer än barnkramar och sexårslogik, även om båda dessa är underbarast i världen.
Skicka en kommentar