Kaosborgen 2.0

Jodå, stamrenoveringen fortskrider. I veckan som gått har vi fått väggar i badrummet, så vi slipper stora hål in till grannarna. Trevligt. Golv verkar det också bli där inne, det är i alla fall spacklat och klart, och en vänlig målare har målat taket vitt. Tjusigare än de inspirerande bilder andra hantverkare målat dit tidigare; de var inte helt enligt den konstsmak jag utvecklat. I gengäld var de kreativa och tja... uttrycksfulla, särskilt när det gällde valda delar av den manliga anatomin. Vitt tak är vackrare.

I köket framskrider processen enligt följande: Fläkt - på plats. Lampor i taket - på plats. Tak runt lamporna - målat. Spis nedanför sagda lampor - ramponerad. Nej, det sista var inte meningen, men den rare målaren halkade på stegen när han skulle måla taket. Turligt nog skadade han sig inte, men han satte knäet på spisen. Spisen har glashäll. Eller hade. Sådär åttio kilo målare får glashällar att spricka rätt rejält, om de åttio kilona landar med en duns. Och det gjorde de. Så där gick den spisen. Lätt komiskt, eftersom vi fick en ny i somras. Nu får vi en till. Om någon vecka.

Jodå, vi har kokplatta eller minispis så länge. Placerad på en av de få avställningsytor som finns i det nuvarande köket, en nyligen förhöjd köksbänk. Och det är en rejäl liten spis, den har någon sorts ugn, vilket gör att den är rätt hög i sig. Jag är kort. Spisplattorna är i höjd med mina armhålor, vilket gör matlagning till en spännande sport. Kortfattat kan sägas att lagar mycket mat gör jag inte, just nu.

Men det är tur man har humor. Barnet skrattade så hon kiknade när hon såg den krossade spisen (och vann därmed målarens hjärta). Själv kunde jag inte heller hålla mig för skratt, det är på något vis så typiskt att ska det hända något sånt här, då händer det naturligtvis hos oss. Och det går, det här med. Och dessutom slipper jag ju skura ur ugnen på den här spisen, som jag tänkt göra efter renoveringen. Alltid något.