Typiskt

Har som sagt tillbringat en vecka i Visby. Där förekom knivar av allehanda slag, spännen med vassa nålar, vanliga synålar och även svärd. Jag fick till och med det tveksamma nöjet att dra ut ett svärd ur en svärdsslukares hals. (Ja, han överlevde). Idel ädel vassa saker alltså, använda vid alla tider på dygnet, utan minsta lilla skråma. Så kommer jag hem och öppnar en konservburk och skär upp ett finger så blodet sprutar.

I Visby sov jag i tältlägret, med renfällar över liggunderlaget. Det var bara sista natten jag ens behövde dra igen dragkedjan på sovsäcken, frös gjorde jag i princip aldrig. Ylleklänningar och yllekjortlar värmde på dagen, och tältet var behagligt, trots att nattemperaturen lär ha gått ner till 10-12 grader vissa nätter. Så kommer jag hem, och får dra på både tjocksockar och fleecepläd för att kunna sova i min egen säng. Samt gå i kofta hela dagen, för jag fryser som en liten gris.

I Visby snarkades det i det egna tältet och festades i de andra, mellan varven. Jag låg ganska hårt, och vissa nätter blåste det så man kunde tro att inte bara tälten utan hela ön skulle lyfta. Jag sov som en klubbad oxe de timmar jag sov, och mådde generellt sätt oförskämt bra. Så kommer jag hem, sover som en kratta (en frysande sådan) och har ont i varenda muskel och led när jag vaknar.

Jag är inte skapad för den här verkligheten, det är tydligt, det.