D'ä somliga dar

Så börjar en dikt av Fanny Alving, som jag tycker mycket om. Den passar ganska bra in på mitt humör just ikväll. Det är en somlig kväll, en där

"man ä så betryckt, och allt vad en gör, så gör en förryckt.
En känner sig svulten i själa och le
och arg att en nånstin vart te.
En känner sig tryckt som ginge till skrift
och en tycker att kammarn ä svart som en grift..."

Det är en "somlig kväll". Trots att dagen varit fin, trots Troll-mys, kompisar på besök, promenad på kyrkogården för att titta på alla ljus, mor och far på fika, godis och kaffe vid datorn och bra bok som väntar. "Ändå är man inte glad" för att citera "Sopor" (Tage Danielssons underbara film). En allmän Weltschmertz kanske, en mindre nedåtdip i tron att jag snart har nytt jobb, en oro för framtid och flytt, Troll och skola, ekonomi och liv. En ensamhet, mitt i allt. Känslan av att sitta vid datorn ännu en lördagskväll, när Trollet sover och hela det sociala livet finns på nätet. En längtan efter en annan sorts kvällar, med te och vänner. Längtan, oro, ensamhet - det räcker gott som förklaring på varför det är en "somlig kväll".

Och jag tillåter mig att känna så. Tillåter mig att vara ledsen, less och trött, ensam och litet arg. Det är ok, det också. Inte för att det är roligt, men för att det är viktigt. Viktigt att erkänna oron för framtiden och längtan efter en annan sorts liv. Det är jobbigt att inte veta, att bara hoppas, och att vara tvungen att välja, utan garantier för om det blir bra. Det är jobbigt att veta att jag måste utsätta mig för eventuella arbetsgivares granskningar, att inte veta säkert om det blir flytt och vad den innebär, om Trollet får en bra skola även i Uppsala, om vi får en bra bostad, eller om vi blir kvar här i en smärre evighet till. Det finns inga garantier, inte någonstans. Livet är sådant, jag vet, men jag måste inte alltid uppskatta det. Jag får vara trött, ledsen och arg. Också. För när jag varit det färdigt är det ju precis som i Fanny Alvings dikt:

"...Men så
ändå
om en stund kan dä hända
att vind kan sej vända
och himlen hon ä ändå märkvärdigt blå
och bekymren ä ändå märkvärdigt små.
Dä ä som bedrövelsen fick sej en törn
och dä börjar å ljusna i snyter och hörn.
Dä börjar å blänka,
dä ä som ett glitter
åv småskratt och fnitter,
och rätt som en sitter
så börjar en tänka:
D'ä tjyven så roligt att leva ändå!"

För det är det ju!

Och gånger två till och med!

Jag har fått en blogg award! Och jag har fått den av två personer - vilket innebär att min blogg faktiskt måste läsas av minst dessa två... ;-) Problemet är jag jag är urusel på att fixa med sådana där käcka saker som länkar och bilder.
Efter litet coachning från fina Rouva klarar jag nu länkar. Och till slut även bilder - hurra för Rouva! Och litet för mig...

De två som gett mig utmärkelsen är Andelieb och Rouva . Tusen tack, fina ni! Allra mest för att ni läser och kommenterar och för att jag får följa era liv via era bloggar.

Reglerna för den här utmärkelsen är, bortsett från att man ska publicera bilden (hm!), att man länka till den/dem man fått utmärkelsen ifrån och tacka. Sedan ska man länka vidare till sju andra bloggar samt berätta sju saker om sig själv.

Jag läser en hel del bloggar, men vissa är ju sådana som halva Sverige redan läser, Ketcupmamman tex. Så jag väljer att ge utmärkelsen till sex bloggar som jag tycker borde få fler läsare, av olika anledningar. Det finns inga krav på att ni som fått utmärkelsen ska föra den vidare, eller berätta om er själva - men som Rouva skrev i sin blogg, det är självklart roligt om någon av er vill. Men främst vill jag som sagt uppmana andra att hitta till dessa vackra eller roliga eller tänkvärda eller fantasifulla bloggare (de flesta lyckas vara allt på en gång!):

Cariad - berättelsen om en ljuvlig flicka med autism, hennes ljuvliga bror och deras fina föräldrar
Barnanskaffandets ABC - om livet med en efterlängtad tös, en vild hund och två mammor
Vuxna människor har inte hamstrar - en mamma som villigt erkänner att barnen stundom är till salu (samt TV:n när den visar fotboll)
Ostadigt - en ingenjör som undersöker världen och hittar förvånansvärda samband. Samt sniglar
Anjo - en ordkonstnär som växlar mellan surrealism och verklighet, humor och allvar
Roleplaying is So Gay - det nördiga är politiskt, om nördar och nördfeminism

Åsså var det sju intressanta saker om mig. Tja, om det är så intressant återstår att se.
1. Jag har en mycket stor barn- och flickbokssamling, och drömmer om att få ägna mig åt mina böcker på heltid. På något vis.
2. Jag är galen i ost och har helstekt lever som absolut favoriträtt.
3. Jag tycker inte om hamburgare, har aldrig fattat vitsen med att lägga pannbiffar mellan svampiga brödskivor.
4. På Spotify blandas Jeja Sundström med Maria Callas och Euskefeurat med Anders Ekborg. Och mycket mer.
5. Jag har fyra husgudar: Barbro Alving, Tage Danielsson, Astrid Lindgren och Claes Eriksson. Samt ett hushelgon: Jonas Gardell. Alla för att de lyckas para humor med medmänsklighet, och intelligens med värme.
6. Har nyligen blivit deltidsvegetarian, eller försöker snarare minska min köttkonsumtion så mycket det går. Dels av klimat- och miljöskäl, men än mer sedan jag såg ett skrämmande program om hur EU-kor äter upp utsädet för Indiens fattigbönder.
7. Jag längtar ut i skogen nästan jämt, älskar att bara vara där.

Det finns kanske mer intressanta saker att berätta, men det får i så fall egna inlägg.

Ännu en natt

när jag sitter vid datorn, efter att ha legat och stirrat i taket i två timmars tid. Jag kan inte sova, det är bara så. Har testat alla mina knep, och de är många vid det här laget. Men just nu hjälper ingenting. Imorgon ringer jag vårdcentralen, så här tänker jag inte ha det.

Fler funderingar

Varför sitter jag och hoppas på nya blogginlägg, mejl och nya kommentarer på Facebook klockan två på natten? Då sover alla kloka människor. Och Trollmor sitter vid datorn och funderar över varför ingen hör av sig. Ack ja...

En fundering bara

Ibland ser man annonser om arkitektritade hus. Min stilla undran är vem som ritar övriga hus på marknaden, om dessa inte är ritade och konstruerade av arkitekter. Finns det en marknad för lärar-ritade hus? Eller chaufförs-ritade? I så fall kanske det finns en bransch att slå sig in i -Trollmorsritade hus borde slå, kan man tycka.

Fast egentligen tycker jag alla hus borde vara ritade av lokalvårdare, hemma-kockar och småbarnsföräldrar. Så de blev någorlunda användbara, med kök, badrum och förvaringsutrymmen som fungerar. Och inte bara en galen arkitekts våta dröm om möjligheten att få till så många oanvändbara vinklar som möjligt...

Psykologisk finess?

Nyss hemkommen efter ett nästan fyra timmar lång akutbesök med Troll funderar jag litet över barnläkares utbildning. Hur mycket psykologi har man läst eller förstått om man föreslår att ett sjukt och ledset barn ska sova utan sitt gosedjur? "Man kan ju byta det mot något annat" tyckte den unga läkaren, som plötsligt fick för sig att Trollets astma berodde på sälen Selma. "Något utan päls, alltså", fortsatte den kloka barnläkaren.

Japp, när man har ett sjukt och ledset och trött barn som inte sovit en blund fast klockan är över fyra - då plockar man bort gosedjuret och ersätter det med en dalahäst. Check.

Halmstrån

Det är mycket nu. Ofantligt mycket. Och inte mycket av det är roligt. Eller för att vara uppriktig - inte ett skit är roligt. Det handlar om små sjuka barn och sjuka äldre släktingar, ett jobb som knäcker mig långsamt men säkert, en ekonomi som är mer än lovligt urusel och mycket, mycket annat.

Ett litet ljus i mörkret var att jag efter stora svårigheter lyckats pilla loss tillräckligt med pengar för att fara på en mycket, mycket efterlängtad fest. Biljetterna är bokade och betalda, barnvakten bokad. Och festen byter datum. Det var halmstrået som knäckte den här kamelen, var det.