Ibland tänker man

Idag har det varit en dag för grubbel och tankar. Men också för stort mod - jag har gjort tre saker jag egentligen inte vågade alls, och det är bra jobbat på en dag. Jag är rätt stolt över mig själv, kanske mest för att jag inte nojar sönder nu efteråt, gjort är gjort och det kan gå bra eller åt helvete, men nu har jag gjort mitt.

I övrigt har det alltså varit tankar som präglat dagen, tankar och ett par insikter. En av dem, den viktigaste, är att det faktiskt inte är vantrivsel som är mitt problem med Byn. Inte egentligen bristen på vänner heller. Det är värre än så. Byn dränerar mig på energi, och framför allt på självkänsla. Det finns många orsaker till detta, till varför jag tappar all tillit och tilltro till mig själv här, men det tar vi en annan gång. Nu räcker det att konstatera fakta.

Finaste syster T har sagt att jag blir en annan människa, en bättre sådan, när jag inte är i Byn med omnejd. Idag förstod jag att hon bokstavligen har rätt. På många andra håll är jag någon, jag är Trollmor som har vänner, som klarar saker, som har ett värde. Här tappar jag allt detta, jag blir svag och tror mig inte om att duga till något. Jag tappar allt som är jag, och då kan jag inte heller finna nya vänner eller göra ett bra arbete, jag finns ju inte, och den roll jag spelar har noll och inget värde i mina ögon.

Det är hög tid att jag rör på mig. Nu kvittar det snart vart, bara det blir en omstart, en nystart. Jag måste få ett värde, i mina och andras ögon. Det får jag inte här.