Det svänger, katten!

Jag antar att Trollet övar för stora sexårstrotset, eller också tycker hon bara att vårt liv behöver litet mer omväxling. Vad det än beror på är det nu stora svängningar i humöret och framför allt i vad hon tycker om sin mamma. Det är ömsom vin, ömsom vatten, kan man lugnt säja.

I går morse började hon dagen med att titta ömt på sin mor och utbrista:
"Mamma, du har en fin stjärt! Glöm aldrig det. Glöm inte att du har en fin stjärt".
Och så massor av kramar och pussar och "jag älskar dig, min fina mamma".

Några timmar senare var vi på apoteket, och jag bad henne hålla kvar nummerlappen hon tryckt fram. Detta krav på ett stackars litet barn blev för mycket för den unga damen, och hon kröp under ett bord och förkunnade högt och ljudligt för alla som ville höra på:
"Mamma är dum! Och ful! Dummast i hela världen är du! Och fulast! Jag vill kasta dig på soptippen! Hör du inte det? Du ska kasta dig själv på soptippen, för du är dummast och fulast i hela världen! Jag är inte ditt barn nu!"

Allt medan jag lugnt (och med krampaktiga försök att hålla mig för skratt) dels försökte prata litet med argt Troll, dels uträttade våra ärenden. Trollet fortsatte att vara arg, och berättade ivrigt detta för vår favoritkassörska i stora butiken - "mamma är så dum så jag ska alltid vara arg på henne". På frågan om hur det då skulle gå med vårt fredagsmys blev svaret: "Men då är jag ju inte arg, förstår du väl".

Det var hon inte heller (eller i alla fall inte för samma sak...) Redan vid middagen samma kväll kröp en liten gosig unge upp i famnen, tog ett ömt tag om mammas kinder och utbrast:
"Du är så vacker och fin och snäll och underbar. Jag älskar dig! Du är världens finaste mamma!" Och så en liten paus, sedan kom det eftertänksamt:
"Fast inte förut i dag. Då tyckte jag inte om dig. Men nu gör jag det igen".

Som sagt, det svänger. Och tråkigt blir det aldrig.