satt jag och Trollmormor på ett flygplan, på väg på mitt livs viktigaste resa. Mina känslor just då beskrivs bäst av Kaxiga mamman i hennes gravidserie:
http://gravidserier.blogg.se/category/pa-vag-in.html
(Tack för en perfekt bild av hur det var och kändes!)
Det var snöigt och kallt i mars även det året. Det var det inte när vi kom fram, kan man lugnt säga. Från -10 till +40 på ett dygn, sådant är chockartat för vintermänniskor som oss. Och nu har det gått fyra år. Ute är det väl inte minus 10, men nästan. Och inne sover ett litet Troll, vars temperatur nog ligger "närmare 40 är 37 komma fem" som det står i visan. Lillgrodan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tack själv för inspiration!
I vissa situationer är vi inte de allra moppsigaste helt enkelt.
Hur konstigt det än låter.
;)
Hoppas lilla trollungen kryar sig snart.
Men visst är man jättelycklig efteråt, när man har vågat...
Skicka en kommentar