torsdag 22 september 2011

Award - eller heter det utmärkelse?


Titta, jag har fått en utmärkelse. Eller Award som det heter på engelska och bloggiska. Från fina Andelieb, som också hon är trollmor. Jag är för övrigt nätgudmor till hennes yngsta troll, det är jag stolt över. Liksom jag är över denna utmärkelse - samt över det faktum att jag lyckas få till det rent praktiskt med både bild och länkar.
Andelieb motiverar utmärkelsen så här: En annan Trollmor än jag som bloggar om en Trollunge från himlen, grannar från helvetet och allt däremellan.


Nu ska vi se om jag klarar resten av uppgiften också: att ge utmärkelsen vidare till fem bloggar med mindre än 100 följare samt att svara på fem frågor. Med viss reservation för att jag inte har den blekaste aning om hur man tar reda på antal följare till någon annans blogg ger jag med varm hand utmärkelsen till:

Bollebygdsmamman: Skriver om vardagslivet med sina två hjärtan. En blogg om de små sakerna som bara är.

Brickens blogg: underfundiga tankar, odlingsprojekt och filosofi. Fast Bricken, du borde uppdatera mera!

Det levande korset: om att vara kristen här och nu, med allt vad det innebär.

Bokmalin: min fina extrasysterdotter, som skriver om böcker. Och som också borde uppdatera mera!

Amo- bland stuvar och nystan
: en hantverksblogg, om allehanda små- och storpyssel. Som kan få till och med mig att börja längta efter en virknål.

Vilken tur att jag börjat skriva igen, och att jag fick den här utmärkelsen, så jag kunde sparka litet diskret på folk. Eller ja, diskret och diskret...

Och sedan var det frågorna jag skulle besvara:

1) Varför började du blogga?
För att jag fick en känsla av att "alla" gjorde det, och ville kolla om det var kul. Det var det! Och för att jag tycker så oändligt mycket om att skriva.

2) Vilka bloggar följer du?
Oj, det är en del. Ovan nämnda förstås, och fler vänbloggar. Jag hänvisar hit för en del av de andra. Av de mer kända bloggarna är Ketchupmamman och Fredrik Backman dagliga måsten numera.

3) Favoritfärger?
Beror ju på litet var de ska vara, färgerna. Förgätmigejer ser jag helst i blått, och maskrosor ska vara gula. Men annars älskar jag grönt och rött, det går i perioder vilken av dem jag känner mig mest hemma med.

4) Favoritfilm?
Godmorgon Babylon. Förmodligen en av de bästa filmer som någonsin gjorts, och jag har tappat bort min kopia av den. Jag skulle ge enormt mycket för att få fatt på en dvd med denna film. Någon?
Annars beror det på humör och sällskap, jag gillar action, drama, dokumentär, komedi, deckare, och barnfilm. Skräckfilm är dock portförbjuden, jag har fantasi så det räcker utan hjälp.

5) Vilka länder drömmer du om att besöka?
Oj. Alltså. Alla? Men ok, det finns ju vissa som ligger högre på listan än andra:
Vietnam: min dotters födelseland vill jag se så mycket mer av. Det lilla jag såg när jag hämtade Troll väckte mersmak!
Burma: Har jag drömt om sedan jag läste Nevil Shutes och Dorothy Gilmans böcker om landet. Om det någon gång blir en aning av en demokrati där vill jag fara nerför Irrawaddy mot Rangoon.
Canada: Dels för naturen, dels för att jag vill besöka New Foundlandshundarnas födelseplats, men mest för att jag vill vandra i Anne Shirleys spår, och besöka alla platser LM Montgomery skrev om.
Island: islandshästar, jöklar, geysrar och så måste jag uppleva Snorre Sturlasons land.
Italien: För att jag vill resa i Katis fotspår - och Astrid Lindgrens. Kati i Italien är en av hennes mer okända böcker, men jag vill se Forum Romanum hand i hand med dem båda.
Grekland: Akropolis! Det räcker. Minns inte på rak arm var jag först läste om Akropolis, men sedan dess jag drömt om att se just precis den platsen. Sen kan jag åka hem.
Botswana: Naturligtvis sedan jag läste om Mma Ramotswe, Alexander McCall Smith fick mig att bli intresserad av landets historia, som ju avviker en del från de flesta afrikanska länders.

Inser för övrigt att jag förmodligen borde sluta läsa, då det bortsett från Vietnam är böcker som lockar mig till alla tänkbara länder. Eller också borde jag läsa spännande reseskildringar från överkomliga mål som Borås, Flen och Mjölby. Vilket förresten påminner mig om att jag bara måste se Flen, för att få besöka orten Ulf Peder Olrog besjöng. Kan man bli kulturskadad? Och går det i så fall att bota?

3 kommentarer:

Andelieb sa...

Håller absolut med dig om skräckfilmerna. Fast du har ju dina grannar också som grädde på moset.

jehanearbonne sa...

Min pappa jobbade ett år i Flen direkt efter journalistutbildningen han gick på 80-talet, samtidigt som jag och mamma bodde i Gbg. Den stan kan man leva utan att ha sett, tro mig. Den har två saker man kan lägga märke till: 1) Bokhandeln. Och den är en liten, dålig Bokia-handel. 2) Utanför tågstationen står en skulptur av nån sorts metall (typ aluminium?) bestående av tre ytterst lätt vridna balkar. Den heter Vertikal Strävan.

/Reidun

Bollebygdsmamman sa...

Wow! Känner mig hedrad! :) Vill du att jag skriver och svarar på frågorna i min blogg..?