tisdag 3 mars 2009

Gud och jultomten

Trollet tror på tomten. Benhårt och övertygat och med stor, stor kärlek. Hon tror även på små tomtenissar som lägger klappar under granen till barn som somnar ordentligt natten före julafton. Jag kan intyga att de tomtenissarna är kanonbra - det funkar nämligen riktigt bra att natta Troll med löften om tomtar.

Själv tror jag på Gud. Inte lika benhårt som dottern tror på tomten, men övertygat och med stor, stor kärlek. Trots att Gud sällan lägger små klappar under granen åt mig... Å andra sidan hindrar h*n mig inte att lägga dit en alldeles egen, bredvid Trollets. Men nu har jag på sistone mött en hel del människor som tydligen har en annan Gud än jag, eller som möjligen tillber just jultomten. Någon annan förklaring har jag inte till den gudssyn jag stött på.

Jag läste ett klämkäckt litet häfte i lördags, när jag medverkade vid en livsåskådningsdag. Vilket samfund som satte den i händerna på mig kan kvitta, men innehållet fick mig att ömsom skaka på huvudet, ömsom skratta. Bara be på rätt sätt så ska allt bli bra; din man slutar supa, du får det nya jobbet, en ny cykel, en resa till USA... Jodå, bara du ber rätt så ordnar sig alltsammans, på en gång. Om det inte ordnar sig är det för att du bett fel. Käck och praktisk tro - fast då måste det innebära att i princip samtliga västerlänningar ber hyfsat rätt, även om de är ateister, och den större delen av jordens befolkning (inklusive många, många kristna) ber käpprätt åt pepparskogen fel. Eftersom de drabbas av HIV, svält, naturkatastrofer, krig... Så klantigt av dem att inte förstå att det hela handlar om deras egen inställning och deras sätt att be.

En kvinna som i vissa sammanhang arbetar tillsammans med min mor har samma tro, fast i ett helt annat samfunds-sammanhang. Enligt henne är det bara att be om en bil, så ställer Gud en utanför dörren. Jodå, det hade hänt henne. På riktigt. Fast bilen hade litet repor i lacken för att hon inte skulle bli högmodig. Att hennes man hade köpt bilen, planerat och allt, hade inte med saken att göra. Och att familjen var lyckligt lottade att faktiskt kunna äga två bilar hade förstås bara att göra med att de trodde på rätt sätt och bad på rätt sätt.

Jag bad också Gud om en ny bil för ett tag sedan, inspirerad av ovan nämnda kvinna. Och jag fick bönesvar jag också. Jag hörde ett förtjust fnitter, följt av ett: "Trodde du, ja!" Jo, det var faktiskt vad jag hörde, sagt med stor värme. För den Gud jag tror på och har kontakt med har för det första humor, för det andra sunt förnuft. Och det är klart att jag inte trodde på det, vilket enligt alla "jultomts-Gud-anhängare" förstås är orsaken till att jag inte fick någon ny bil. Men ärligt talat, jag behöver ingen ny bil, det vet jag, det vet Gud också. Och vill jag ha en ny bil tycker jag det är bättre att be Gud om kraft och ork för att spara ihop till en...

Annars blir Gud förvillande lik just jultomten, en ytterst partisk jultomte, som bara kommer till vissa barn. Till barn med rätt föräldrar, födelseort och ekonomi. Inte till alla snälla barn, utan precis som den västerländska köpetomten - till den som har råd att betala. Även om det är på andras bekostnad. Jag tycker det är tillräckligt problematiskt att hantera tomten i det sammanhanget, jag vägrar att placera Gud där. Gud finns, i mitt liv är Gud en realitet. Men det är ingen jultomte-gud, ingen givare av cyklar, USA-resor och nya bilar. Det är en Gud som får mig att hantera vardagen, som ger mig kraft att gå till jobbet, laga mat, ta hand om Trollet. Det är en Gud som av nåd lät mig få vara mamma till just detta Troll. Av nåd. Inte för att jag bad rätt, eller trodde rätt, eller ens gjorde rätt. Av nåd. För att Gud älskar mig. Inget annat.

Det gör livet mycket svårare, för med den tron finns inga enkla svar, inga "om A så B", inga klämkäcka lösningar eller tvärsäkra små pamfletter att sticka i handen på andra för att övertyga dem om att jag har rätt. Men det är den enda tro jag kan leva med, det är den enda gudsbild som jag får att stämma. Inget enkelt, inget säkert. Men så oerhört mycket tryggare än att tro på jultomten. Om än under namnet gud.