Sy, sy, sy...

Snart är det dags att springa runt i skogen igen. Och varje gång undrar jag samma sak: Varför är det så omöjligt att sy något i tid? Jag har haft fyra månader på mig - nu kryper jag runt på golvet och klipper ut delar till en kjortel. I sista minuten. Som vanligt. Enda trösten är att jag lär bli klar. Som vanligt. Och att det på något vis har sin charm att inte bryta gamla vanor...