tisdag 28 maj 2013

Ensamt stående mamma

Jag brukar säga att jag är en mycket litet ensam mamma, och vad beträffar barnet är jag det. Jag har fantastiskt stöd i både familj och vänner, och jag känner mig sällan ensam när det gäller henne. Vi är många som älskar, många som förstår, många som kan sätta ner foten när det behövs och många som ser henne som en egen och viktig individ. Tappar jag fotfästet i mitt föräldraskap, blir jag för trött ibland, då finns det andra där, som kan stötta, avlasta och komma med kloka råd och lyssnande öron. Det är inte där jag är ensam.

Men i relation till omgivning, när skolan krånglar eller sjukvården inte fungerar - då blir jag mycket ensam. Visst har jag samma kloka, fina vänner och familj där, visst lyssnar de och stöttar och hjälper så mycket de bara kan, men kontakterna måste jag ta själv, samtalen måste jag fixa på egen hand och det är bara jag som kan utkämpa striderna.

Nu senast är det skolan. Jag måste ta kontakt med rektor, måste ta strid mot min dotters lärare och övrig personal och det måste göras omgående. Jag har pratat med skolverket, jag vet att jag har torrt på fötterna och att skolan har fel, men jag vet också att jag kommer kämpa mot ganska starka krafter. Och jag måste göra det ensam. Samtidigt som jag förbereder oss för dotterns stora operation om två veckor, vilket bland annat innebär att jaga läkarintyg på att dottern _får_ vara på fritids med gips och rullstol - valda delar av personalen tycker inte det är helt ok, men jag får inte heller vabba... Och allt det logistiska kring operationen, som att fixa mina middagsmål för sjukhusdagarna, eftersom föräldrar måste ha med egen mat. Jag har ju ingen annan förälder, som kan komma med lunch och middag eller avlösa när jag går och äter.

Där är jag ensam. Mycket ensam. Det finns ingen annan som kan ringa dessa samtal, ingen annan som kan gå på mötena med rektor eller lärare, och det finns ingen annan som kan ta kontakt med läkare, sjukgymnast och andra viktiga personer. Där står jag ensam. Och när striderna sammanfaller blir jag mycket, mycket trött.

Inga kommentarer: